Aftonbladet – 11 oktober 1836, sida 2

nung benadad med IHederslegionsordens Storkors. Vid Nedra Borgrätten är i dessa dagar en rättegång börjad, hvilken i anseende till vissa dermed sammanbundna oemständigheter tyckes förtjena att bli allmännare bekant. — He Hofkamreraren J. O. Wernstedt, som varit anstäld såsom Kamrerare vid Kongl. Hofstallet, har till nämnde Rätt inståmt Hofstsllets styrelse, för att utbekomma en upgifven fordran å icke mindre. än 14,000 Rdr Banko. Detta fordringsanspråk härleder sig derifiån, att Herr Wernstedt under sin tjenstetid icke fått åtnjuta så kallad afskrifningsprocent, en inkomst hvartill då gällande stadganden berättigat honom och hvilken hufvudsakligen gaf fjensten något värde. Man känner ännu ej med visshet hvad som vållat att Hr W. sålänge varit i mistning häraf, men det förljudes, att Hr W. skall vara försedd med åtskilliga intressanta upplysningar om ett vid det konungsliga Hofstallet ej sällan inträffade bryderi för den fatala penningen. Lyckligtvis lärer dock sådant ej ha sin orsak deruti, att det af Rikets Ständer för Hofstallet beviljade anslag j varit för hästarna otillräckligt, ehuru den hjelpsama Diskonten säges understundom blifvit tillitad, för att fylla de ögonblickliga benofven. Det oaktadt skall dock gevom klok och berömvärd hushållning icke obetydliga besparingar kunnat årligen göras. Då ifrågavarande rättegång synes vara afganska kinkig beskaffenhet, torde det intressera allmänheten att känna de lagfarna män, som i första instansen komma att handlägga och afgöra målet. Ibland dessa få vi nämna Hr Landshöfdingen Rålamb, Hr Kanslirådet Wetterstedt, Hr Kammarskrifvaren i Kommercekollegium, Kammarjunkaren Leijonmark och Hr Kanslisten i förvaltningen af Sjöärenderna, Kammarskrifvaren vid Postverket, Kanslisten vid Nummer-Lotterikontoret, Kammarjunkaren Bosin. Målet förekommer i slutet af denna vecka, då Hofauditören ska!l å stallets vägnar afge svaromål; och amna vi icke forsumma att redogöra för det märkliga, som då och framgent kan törefalla.