Aftonbladet – 7 oktober 1836, sida 1

rad, CH IcdemoOL al underviSolnaSsradet, Ch 098 juridisk embetsman, en generaldirektör vid ladmimstration har blott sällan lust att emotta; Jett departement. Denna omständighet gör, a ministrar här så sällan äro goda administi atöre man väljer dem af politiska skäl, och icke grund af deras positiva kunskaper och erfarer het i affärerna. Detta är af oberäknelig skac TIför ett land, der regeringen blandar sig lallt; och fastän de ledande ministrarr vanligen , då de utse sina kamrater, mera gö ra afseende på deras relationer i Kammaren än på deras administrativa duglighet, så be draga de sig dock ganska mycket i sina beräk Iniogar dervid. Om den sista ministeren ick varit i så hög grad oduglig för göromålen, hade den icke så lätt fallit ; men huru kunr väl admimstratörer sådane som Pelet, Maison JArgout och Sauzet slå rötter i sina departe menter, hvad förhoppning kunde landet fäst vid deras administration? Derföre kastas de öf verända af den första vindstöt , den minsta oe nighet med hofvet, den första votering i Kam Imaren som går emot, och de försvinna uta latt efterlemna något spår, och utan att någo annan onskar dem tillbaka, än på sim höjd e kotteri i Kammaren. En ministere, som började sitt inträde i sf färerna med ett programm öfver ett visst ant: förbättringar inom hvarje styrelsegren, skull derigenom vinna en helt annan stabilitet , ä den, som förlänas af en ögonblicklig meajorite i Kammaren, och de öfriga små kombinationer på hvilka ministörer nu för tiden baseras. Lan dets materiella välstånd är i synnerhet i tillta gande, hamnarne i Marseille och Havre ar för trånga för dessa städers handel, de stor fabrikstaderna såsom Lyon, Rouen, St. Quen tin, Roubaix, Lille o. s. v. hafva icke hän der nog för de beställningar, som göras, oci machinfabrikerna kunna icke heller uppfyll alla reqvisitioner på machiner. Planteringe af hvitbetor för sockertillverkning har gifvit er utomordenilig lyftning åt åkerbruket i Norre Frankrike, och nästan fördubblat detsamma en period då priset på jord bordt falla, i följe af de låga spanmålspriserne. Men staten gö ingalunds hvad den kunde och borde gora fö att uppmuntra denna verksamhet , och afbjelps de hinder, som förefinnas, och här skulle er ministere finna ett stort fält för sin verksamhet och snart kunna göra sig oumbärlig. Frankrike behöfver ett bättre kreditsystem, snabbare och mindre dyra kommunikationer, en ny tulltariff, samt en bättre och friare municipal -författning. Det är obegripligt, att ett så civiliseradt land ännu i så många hänseenden står så otroligt tillbaka. Frankrike eger en större massa metalliskt mynt, än något annat land; man beräknar den tull 2300 millioner francs, då deremot England icke har öfver 8 å 900 millioner francs i myntadt guld och silfver. Men England har förstått, att på denna basis upprätta ett system af banker och kredit, hvarigenom det blifvit färsedt med ett beqvämare och mindre kostsamt bytesmedel, då deremot i Frankrike år brist på penningar, oaktadt denba stora massa af mynt. I många provinser, och icke serdeles långt från Paris, göras alla Iiqvider på landet i kopparmynt, som måste vägas, emedan det skulle gå för långsamt. att räkna det. Den som har en utbetalning att göra i en annan trakt af Frankrike, skickar siva penningpåsar på diligensen, och de förnämsta bankirhusen mås:e beständigt begagna detta barba riska och dyra medel att göra sina liqvider. Frankrike kunde bespara hälften af sitt metalliska mynt, och ersätta det genom bankonoter, till större fördel for nationen och mera beqvämlighet för de enskilde; men för närvarande är nyttan af banknoter inskränkt till stora liqvider i Paris, ty dessa noter äro ställda på allt för stora summor, för att kunna brukas 1 dagliga rörelsen, såsom Engelska banknoter, och gå icke i provinserna, emedan banken icke har mnågra filialbanker, der de kunde omsättas. Man talar sedan många år tillbaka om jernväger, men den tull St. Germain är den enda, som är under arbete, och om det ej går raskare med de andra, så drager det ut ett half sekel, innan de stora Jernvägslinierne blifva färdiga, och kommunikationen stannar i händerne på moropoliserande bolag, som qväfva all konkurrens. Min borde följa Belgiens exempel, och staten borde upprätta de stora linierne från Calais till Strasburg, och fråa Valenciennes till Marseille, och öfverlemna åt den enskilda industrien och 1oTFT Te os 4 oe