FRÅNSYSKA FÖRVALTNINGS SYSTEMET OCH FRANSYSKA INDUSTRIEN. Paris den 19 Sept. 1836. Svårigheten, som möite ministeren att komplettera sig, måste förvåna dem, som icke känna förhållanderna här, och likväl är ingenting mera naturligt. En minister räcker så kort, att ingen gerna lemnar en fördelaktig ställning, för att sitta ett par månader i kabinettet, och sedan förlora allt. I ett aristokratiskt land sisom England, der den stora massan af politiskt betydande män är oafhängig och icke behöfver lefva af statsembeten, der uppkommer icke någon stor olägenhet genem detta förhållande; men här är denna klass ganska inskränkt, och dess Carlisuska tänkesätt äfvensom den demokratiska andan i hela den politska machinen utestänga dem dessutom till större delen från deltagande i affarerne. Under restaurationen afhjelptes denna olägenhet genom donationer i Pärskammaren, och genom pensioner under titel af ministrar utan portfölj, och en man, som icke var rik nog att kunns undvara ett embete, kunde då mottaga en portfölj. Men allt detta har upphört; ministerpensioner och :dotationer i Pärskammaren hafvö upphört; och den som icke är rik, måste eg en omåttlig ärelystnad, för att uppoffra sin ställning för en portfölj; såvida. han icke är mar, skalk eller amiral, eller ock advokat, då han