Aftonbladet – 4 oktober 1836, sida 2

Ne no Bat 9? AAVER MAFA TM FRAM AMNE ILLA UVI för det att jag yttrat mig enligt min åsigt, som icke var Stor-Thinvgets, samt att jag af sådan anledning blifvit tilltalad och kan blifva dömd af Stor-Thingsmän, som voro mina egna anklagare och vederparter. Jag har erfarit, att en Norsk Riks-Rätt tror sig kunna anse sig såsom en politisk domstol, (ty endast från denna synpunkt kan behörighetsbeslutet förklaras) således kunna med åsidosättande af de ilagen föreskrifna former och de eljest för domare gällande lagens föreskrifter, dömma efter dess medlemmars indiviauella politiska åsigter; ett förhållande, som är så mycket farligare med hånsigt till den politiska ståndpunkt, å hvilken många medlemmar af en Norsk Riks-Rätt torde befinna sig. De lyckligtvis få exempel af politiska domstolar, hvilka historien företer, ådagalägga tillräckligt till hvilka resultater sådana tribunaler kunna leda. I denna sakernas ställning lemnas mig endast trenne alternativer: att fortfara, hådanefter som hitintills, att såsom Eders Kongl. Maj:ts Rådgifvare, efter min bästa öfvertygelse, yltra mg om hvad som, epligt min åsigt, öfverensstammer med Fäderneslandets nytta; eller att, vid alla tillfällen, böja mina yttranden efter de åsigter, som sannohkast torde kunna fritaga mig från Riksrättsförföljelser; — eller ock, att anhålla om Nådigt entledigande från det embete Eders Kongl. Maj:ts Nåd mig anförtrott. Jag kan icke välja det första af dessa alternativer, utan att blottställa mina återstående lefnadsår för att förbittras; genom utväljandet af det andra, skulle jag forneka mina grundsatser och förråda min Konungs, mitt Fäderneslands, mina Landsmäns dyrbaraste intressen. Endast det alternativ återstår mig, att härmedelst i djupaste underdåmeghet utbedja mig att blifva entledigad från det mig Nådigst anförtrodda Stats-Ministers Embete. I det jag till Eders Kongl. Maj:ts thron frambär denna min underdånisa bön, är det ett behot för mitt hjerta att uttrycka min underdåniga tacksamhet för all den Koogl. Wåd, hvarmed Eders Kongl. Maj:t så rikligen täckts hedra mig under förflutna åtta år. Likasom jag medtager det egna medvetandet, att med trohet och rit Thafva tjenat min Konung och mitt fådernesland, så medtager jag ock miunet afde år, dagar, timmar, hvilka det varit mig förunnadt ait tillbrinlga med en af samtidens störste män, en hågkomst, som, under alla lifvets skiften, skall Iskänka mig ljus och tröst. I Jag slutar min offentliga bana, såsom jag skall Isluta min jordiska, med bjertligt nedkallzsade af I himmelens välsignelse öfver Eders Kongl. Maj:t, I Dess Kongl. Hus och de Förenade Rikena. Med djupaste vördnad undertecknar jag mig I Eders Kovgl Maj.ts underdåsigste och trogne undersäåte och tjenare. Lövenskiold Kovgl. Maj:t täcktes i anledning häraf Nådigst ytura: Kongl. Maj:t har redan, till svar å Storthiogets address af den 7 Jnli, tillkännagifvit, att Kongl. Moj:t anser det af Stor hmget, i anledning al dess upplösning, fattade beslut vara stridande mot Grundlagen i allmänhet, och i synnerhet emot ordalydelsen af 80 S., som är af följande innehåll: Storthinget skall förblifva sam; Iladt rå länge det hnner det nödvändigt, deck Plicke längre än 3 månader, utan Konungens till? I låtelse.? el Kongl. Maj:t fortfar att betrakta StatsminiIster Lovenskiolds tystnad, då den Kongl. Resolutionen af den 2 Julii afgafs, såsom grundad på ölvertygelsen om de pligter, hvarje emfPetsman bör uppfylla emot den skrifna lag, som skyddar och bjuder öfver alla. Den tillämpping, som deraf bhfvit gjord, är verkligen af I beskaflenvhet ait minska, ja till och med att föriama de samvetsgrannaste och verksammaste el tjanstemäns nit. s Konvgl. Maj:t inser det skäl, som föranleder d) Statemimstern att hegära sitt ent!edigande från lett embete, hvilket han städse ärofallt förvalåltat. Kongl. Maj:t, som erkänner Statsministerns anspråk på sina medborgares tacksamma Sloch ocväldiga bedömande, uppmanar honom, att jicke tramhärda i sin afskedsansöknisg, att fortsätta sin embetsförvaltumg, och att öfyertyga lsig derom, att partiervas vrältvisa bar en gräns I samt att nationens tacksamhet icke skall dröja e latt låta hans afsigters renhet vederfaras rättvisa, -l och att godtgöra de wvillfarelser, som passioneree SL Luna fovalsarna fx. Po 3, , lå