Aftonbladet – 4 oktober 1836, sida 2

2 PMM SM ÖR PN olyckor finnas försatte utom samhåjilet. De mest interessanta handlingar för en blhfvande häfdatec.nare om Norska statsförfattningens historia och Norska representationens förhållande till Regerinvgen framträda nu alla dagar i Statstidningen. I går lästes der en underdån g förklaring af Statsministern Lövenskiold till H. M. Konungen, mnehållande Hr Statsministerns afskedsausökan, tillika med H. M. svar derpå. Vi anse oss så mycket hellre böra intaga dessa skrifier, som vi förut upptagit åtskilligt på andra sidan, och de såsom offentlisa handlingar äro af mycken vigt för bedömandet af hela den Norska tvistefrågan; förbehållande oss att efteråt få bifoga ett par korta anmärkningar. Stormägtigste, Nådigste Konung och Herre! Då Eders Kongl. Maj:t, den 10 Juli 1828, i Nåder täcktes återkalla mig till deltagande i mitt fäderneslards offentliga ärender, efterkom jag Eders Kgl. Maj:ts Nådiga befallning med den uppriktiga och redliga föresats, att uppoffra alla mina krafter, all min tid, min hela ullvaro, åt min Konung och mitt fäådernesland. Mitt eget medvetande gifver mig det vittnesbörd, att jag ärligt uppfyllt denna föresatts, och min verksamhet var tilifredsställande, så länge jag åtminstone sjelf kunde tro den vara gagnelig, men denna tro har nu blifvit mig beröfvad. Under den 2:dra sistlidne Juli, behagade Eders Kgl. Maj:t begagna ett grundlagsenligt Kgl. prerozativ lör att upplosa Norges 8:de lagtima Storihing, sedan detsamma varit församladt i 9 månader, af den orsak, att E. K. M., efter den nogastie pröfning, kommit till den öfvertygelse, att denna församlings fortsättande skulle blifva mycket mera till skada, än till gagn för riket. Iovigd i alla de rikets inre och yttre förhållanden, som föranledde och verkade E. K. M. beslut, delade jag E. K. M:ts åsigt, och min tystnad vid det StatsRådsprotokoll, hvaruti resolutionen afgafs, ådagalägger, enligt grundlagens 30 f., att samma åsigt af mig delades. För ett sådant fall antager jag att grundlagens 80 S gifvit Konungen prerogativet att upplösa ett lagtima Storthing, sedan det varit församlad! i 3 månader, samt att bedömandet huruvida fallet är för handen eller icke, tullhör Konungen, men ej Storthinget. Annorlunda tänkte dock detsamma! Storthingec påtog sig att sjelf be döma huruvida fortsättningea af dess verksam j het var nyttig eller icke, och då det naturligtvis måste finna densamma högst nyt jtig, samt atbrytandet af denna verksam het äfven så skadlig, förerdnade Odels thinget en Riksrätt mot mig, för det ja delat Eders Kongl. Maj:ts och icke Stor thingets åsigt. Eders Kongl. Maj:t grundlegsen liga beslut väckte sålunda Storthingets bittrast I förtrytelse, hvilken yttrades uti en till Eder Kongl. Maj:t afgifven adress, hvaruti alla des medlemmar, såväl Odelsthinget som Lagthinget deltogo, samt uti Odelsthungets aktionsdekre jemot mig, som med passion sattes i verket I Detta dekret kunde endast erhålla tillvaro genor ) Odelsthingets till Eders Kongl. Maj:ts Norsk I regering ställda begäran att utlemna det Stats Råds-protokoll, hvari den Kongl. Resolutione Jangående Storthingets upplösning blifvit med I delad, samt genom uppfyllandet, af denna ba I gäran. Begäran var ny! Under de 22 år som förl