Aftonbladet – 3 oktober 1836, sida 3

Lulipanspetet t LHottand. Ett Fransyskt blad meddelar en interessan historisk undersökning angående det, serdele; under en del af 1600talet, hos Holländarne gängse Tulipan-raseriet, dst vill säga lyxer och täflan hos de rike Holländarne att öfverbjuda hvarandra i egandet af de skönaste tulipaner. Att denna vurm existerade till en höjd, som låter fabulös i våra dagar, är, likasom er mångd anekdoter derom , förut så kändt, at vi icke vilje upptaga utrymmet med ett återgifvande deraf; men något, som vi hiltills icke seti anfördt och som utgör egentliga föremålet fö den nu ifrågavarande historiska undersökningen, samt i någon mån kan förklara det eljest obegripliga faktum, att en så föga varaktig artikel som tu!ipaner och lökar deraf kunde stiga til värden, motsvarande det af stora fasta egendomar, är att denna blomsterpassion egentliger endast var en pretext till ett börsspel, alldeles motsvarande det nu varande spelet i fondern: på Londons, Paris:s och Amsterdams börser, eller spelet imrd bränvinslefveranserna i Stockholm för ett par år sedan. Exempel anföra: nemligen, huru den ene spekulanten sålde för tusentals floriner en tulipau af den aller der sorten, som han då icke hade och kanske aldrig tänkte få, men som han likväl utfästade sig att lefverera i slutet af månaden. När leveransterminen nu kom, gjorde han heller ingen leverans, utan betalte eller erhöil blott skilvaden emellan dagens börspris på tulipaner af den eller den sorten, och det, hvartill han hade sålt, och samma imaginära tulipanlök kunde då redan hafva gått genom tjugu händer, samt ruinerat den ena och riktat den andra. De, som förtjenat mest härpå, lära varit mäklarne, likasom bankörerne vid ett faraobord. Ett bevis på, till hvilken utsträckning detta spel drefs, är, att den sort tulipaner, hvilken mest köptes och såldes, var en, som kallades Semper Augustus, hvilken i verkligheten var så rar, att endast två alldeles felflria exemplar skola funnits deraf: det ena i Harlem, det andra i Amsterdam. — Det var i synnerhet från 1634 till 1637 som raseriet var högst i denna vag. I en enda stad omsattes på dessa tre år öfver 10 milhoner floriner i tulipanlökar, och en enda lök, af ett slag kalladt Vice Konungen, inbragte åt dess egare 4 gödda oxar, 8 svin, 12 får, 10 qvintaler ost, två oxhöfden vin, en säng med särgkläder, en uppsättning af fullständig garderob , och för 25,000 floriner spannål och andra förnödenhetsartiklar.