Aftonbladet – 29 september 1836, sida 2

fangelsetornet: . . . . har du fattat ditt beslut? Aldobraudini skaffar giftet. En mörk ande har bemäktigat sig den olycklige Hugo. Han kan icke längre se sin svartsjuka gemåls lidande. Som det nu är, äro de alltför olyckhga båda två. Ilan låter sätta fram ett par bägare, fyller vin deri, och häller några droppar, — himlen vete hvad — uti den ena. Och han låter kalla sin gemål. Jolanda, — säger han — du har rätt, jag är icke som fordom ,. . . jag finner dig ej heller alldeles som förr . . . jag har föreslagit dig skiljsmessa . . . du vill icke gå in på detta förslag . . . Vi vilja då mera icke tanka derpå . . . jag har besinnat mig . . . vi skulle kunna vara lyckligare båda . . . låtom oss sluta fred! . . . ja, vi sluta fred . . Jolanda tror sig förflyttad till himmelriket, dessa ord klinga som englars musik i hennes öron; ja, Hugo! vi sluta fred. Och derpå dricka vi . . . försoningens skål! ty, som sagdt är . . . det skall hädanefter vara fred oss emellan! Hugo lyfter sin bägare , den olyckliga tömmer den andra... Mina hästar! . . . jag måste ut på jagt ! ropar fursten i den rysligaste sinnesförvirring, och rusar ut. Knappt är han likväl försvunnen, förrän ögonen öppnas för hertiginnan, hon upptäcker den qvarlemnade giftflaskan på bordet, hon misstänker redan allt, men försent. Vinet börjar göra sin verkan, det svindlar för hennes ögon , hon låter kalla sin hblla son, och aflider med barnet i sina armar. — Det är en följd af högst skakande sc:ner. Vi återfinna hertigen hos Sidonia. Alltid lika förvirrad, med osammanhängande tal och stirrande blick! Den sköna fröken har redan I blifvit underrättad om sin välgörarinnas och väns plötshga död, hom finner naturligtvis ingenting oförklarligt i Hugos upprörda tillstånd Hvad skulle det annat vara än sorg öfver en först i sista ögonblieket mindre misskänd maka, man blir ofta rättvis först då det är försent! Hon söker derför att med sitt deltagsnde trösta den arma fursten, så godt hon kan. Hans svar härpå är emedleriid endast en allt beståndare I kärleksförklaring, och han slutar med att, oaktadt alla den sköras föreställningar , förkunna, att redan nästa dag deras förmälning skulle firas med en prakt och ståt, hvarpå verlden dittills icke skolat sett ett exempel. Endast frossandet i dåfva mnjulningar kan numera döfva hans själs plågor Sidonia har likväl redan före hertiginnans död, upplyst af denna sjelf om de olyckliga förhållanden, hvartill hon varit en oskyldig orsak, tagit det ädelmodiga beslutet, att åter för alltid lemna Modena, och har till följerska på sin flykt utvalt siv page, Cynthio, för hvilken ensam Ihennes bjerta länge i hemlighet klappat, och naturligtvis icke utan sympathi å den älskvärda ynglingens sida. Hon finner nu denna flykt mer än någonsin af nöden. Det måste ske ännu instundande natt. Att hvarje minut här är dyrbarare, än hon förut kunnat anat blir henne så mycket klarare i ett härpå följande , säkerligen ganska oförmodadt uppträde. Dei är en munk, som heter Gregorius, en rödskäggig, smilande, helig skurk. Under det gudsmannen, abboten , biktfadren gifvit den goda dottren Sidonia välsignelsen, har den svaga menniskan, såsom han sjelf erkärner, icke kunnat taga sig till vara för att förse sig htet i den stöna flickan Sidonias oemotståndliga ögon. Afven en munk har blod i sma ådror. DenneGregorius är Sidonias onda genius, i vissa fallicke olik Victor Hugos Don Claude Frollo. Han har icke försyn för att i ett lägligt ögonblick passa på och utan vidare omständigheter yppa för henne sin nesliga passion . — Den skallota bofven! Den sköna Fröken besvarar hans oförskämdhet på ett sätt, som man lätt kan föreställa sig, sliter sig skfligen ifrån honom och flyr ut ur rummete Munken har likväl icke vågat detta anfall , utan att i nödfall varkligen ega till sin dispotion någon hjelpstyrka, och han rycker nu fram dermed, Han går endast i dörren och ropar. Seraphma!... sy ster Seraphina Vid detta namn instörtar Sidonia åter blek och alldeles utom sig. Hon är upptäckt, förlorad. i I sjelfva verket , munken har genom alltför klarsynta observationer och sluga kombinationer ledt sig till hemlighetens utransakande. Sidoz