Aftonbladet – 29 september 1836, sida 2

DJURGÅRDSTHEATERN. Hugo, Hertig af Modena. Skådespel i fyra akter. Det var en kort tid, men rik på allt hvad !yckligt heter! Ty hvad skulle en furste af Modena kunna önska sig mer: hjeltens och segrarens ära, ett folk som bär honom på sina armar, en skön och ung maka, som tillber hunom, hästar, hundar och falkar, klingande påsar i skattkammaren . . . Hugo hade, em någon, kunnat fråga med Kresus: finnes då någon lyckligare an jag? Han kan det icke mer. Han har seit Sidonia . . Hvem är då denna fröken Sidonia, som emot sin vilja förtrollar alla karlars bjertan, hvar hon går fram, som gör alla män i Modena förryckta och alla goda hustrur svartsjuka och elaka som ett gift? Det är en hemlighet. Hon hade ankommit till Modena helt ensam, — med blott en -page — utan anhöriga eller någon vän på orten, hertiginnan Jolanda, Hugos gemål, hade funnit sig intresserad för henne, upptagit henne i sin cirkel och skänkt henne en systerlig vänskap, besvarad med tacksamhetens och sympatiens hela värma. Men med det första steg hon tog öfver de Modeniska palatsets tröskel, hade olyckan redar loafviseligen inträdt i det fursteliga huset. Hu