nämnde års konstitution. En officer, som, spetsen för något manskap, sökte hindra detta möttes med stenkastning. Mot skymningen vai lugnet återställdt, men Nationalgardet väpnade sig och 3 bataljoner af detsamma uppmarscherade. De politiska klubbarna voro verksamm: och beslöto en adress till Drottningen, hvari de skulle anhålla om konstitutionens införande och en minister-förändiing, för att göra slut på der spänning, hvari landet befann sig. Underrättelsen härom spriddes snart bland folket, hvilke hela natten, larmande och sjungande, strök omkring gatorna. Drottningen, hennes gemål och bela hofvet hade återkommit från Cintra kl. 4 e. m., just då rörelsen började. Ministrarne, som voro samlade i Necessidades-palatset, befallte trupperna rycka ut och ställa sig på torget framför palatset. Då oroligheterna tilltogo, skickades Ofverste Pimentel med tre bataljoner till en af de mest hotade punkterna; men då han här ville inlåta sig i ett samtal med nationsalgardet, såg han sig snart öfvergifven af sitt marskap. Artilleriet, kavsalleriet och slutligen linietrupperne öfvergingo till folket, och klockan 2 på natten afgick en deputation, bestående af en oflicer från hvarje korps till Drottningen, med följande adress: Sennora! Lissabons trogna nationalgarde och garnison vånda sig tll E. M. för att antaälla, det Ni måtte lyssna till deras önskan och hela Portugisiska folkets, för att aflhjelpa de lidanden, som olyckligtvis fört derna ädelsinnade nation till branten af en afgrund, hvarifrån hon endast kan räddas genom 1820 års konstitutions ofördröjliga proklamerande, med sådana modifikationer, som de församlade Cortes finna lämpliga. Vi kunna icke undgå, att bedja E. M. välja en minister, som bebjertar den ädelsinta Portugisiska nationens bästa, och den konstitutionella throns, som E. M. innehar. De medborgare, som hafva den äran, ait till E. M. adressera denna vördnadsfulla ansökning, äro fullkomligt öfvertygade att E. M. icke önskar någonting så högt som Portugisiska nationens salihet, och vänta på det ställe, der de nu befinna sig, att E. M. med välvilja emottar denna ansökning. Något buller uppstod i staden i anledning af det utspridda ryktet , det Drottningen tvekade; men oväsendet stillades snart, då man erfor, att hon gilvit efter, och lofvat hopkalla Cortes enligt 1820 års konstitution , samt besvärja den författning, de antaga. Hon uppdrog derjemte Grefve Lumiares och Vize. da Bandeira att sammansätlta en ny minister. Den förre emottar till en början krigsportföljen och den sednare finans ärenderna. Drottningen jemte sin gemål visade sig på balkongen för att förnya sin försäkran, hvarvid hennes utseende röjde mycken skakning. Garnizonen defilerade förbi palatset, hvarefter den, äfvensom Nationalgardet, återvände hem och allt blef å nyo lungt. Äfven den 9 och 10 föreföllo inga oordaizgar , och hela revolutionen gick för sig utan blodsutgjutelse. Vize. Sa da Bandeira, skall vara en utmärkt general och en ganska rättskaffers man, så att hans namn, i spetsen för den nya regeringen, inger mycket förtroende. Den gamlas ledamöter, emot hvilka fiendtliga rop läto höra sig, lära ha räddat sig om bord på Engelska eskade:n , hvilken just samma dag d. 8 blifvit förstärkt med 2 limeskepp. Lord Howard de Walden inbjöd diplomatiska korpsen, att göra detsamma ; men som Franska sändebudet Ba ron Mortier icke ville gå in derpå , togo diplematerne det parti att stanna qvar i sisaden, hvari de, såsom utgången visade, äfven gjorde klokast, emedan deras personliga säkerhet aldrig kom i någon fara. Det har påståtts, att rörelsens egentliga anstiftare varit personer af föga betydenhet; de förnämsta af dem skola ha varit deputeranden Lionel Tavares och en vid namn las Mantas. Flera personer af rang och den tappre general Avilez öfvergingo hkväl ull dem, och derigenom blef saken af vigt. — Nation lgardets förra befälhafvare, hvilken förut blifvit afsatt från denna befattning, bars ur sin säng, för att ställas i spetsen for de konstitutionelle. Spanien. Underrättelserna från Madrid gå till den 10 dennes. Det talades , ehuru något obestämdt , om en ny ministerförändring, på det sätt, att Arguelles skulle bli konseljpresident och Mendizahal finansminister. samt Calatrava endact hen