Aftonbladet – 28 september 1836, sida 1

STOCKHOLM den 28 September Uti striden angående de Norska frågorna, upväxa dagligen nya kämpar, likt svampar ur jorden, och ungefär lika kraftfulla. En sådan kämpe, hvilken försökt sin lycka hos åtskilliga tidningar , jemväl hos oss, och ändthgen blifvit inrymd i Lindköpingsbladet och Minerva, kallar sig jordbrukare i Götha rike, och den andre är ingen annan än det namnkunniga Riksoriginalet i Qvistofta. Den förres artikel framkallar ovilkorhbgen den anmärkningen, att det vore bedröfligt om deticke skulle stå bättre till med jordbruket i Götha rike, än med logiken i denne författares hufvud; men hvad den sednare deremot angår, hvars opus i förrgår lästes i Stockholms Dagbad, så är det säkert, att vederbörande skulle fått gå med ljus och lykta, innan de kunnat uppleta en sådan stridsman, om de också velat gifva honom hela Remmarlöfs Kungsgård. Det är en gammal sats, att en dåre kan fråga mer än tio kloka kunna besvara; och den finner en fullkomlig tillämpning på de båda här nämnda uppsatserna. Den ena vill bevisa att Norrmännens omordade otacksamhet skall bestå derut att de fira den 17 Mej, utan att ihågkomma det man förgäfves, vare sig genom förbud eller proklamation, vill hindra ett fritt folk att med glädje och stolthet erinra sig den dagen, när de först genom sin egen kraft trädde ur en 300 årig politisk träldom, och att de, som göra ett sådant oväsen deraf på denna sidan fjellen, hvarken hafva någon känsla för eller begrepp om politisk frihet, då de icke kunna inse, att kärleken för den 17 Maj, såsom konstitutionens första skapelsedag, och Norges politiska pånyttfödelse ganska väl kan stå tillsamman med kärleken för den 4 November, som stadfästade samma konstitution, för föreningen och för konungahuset; en sanning, som aldrig skall nekas a andra än dem, som löjligt nog anse det görligt att på sådant sätt sopa öfver spåren af nationalviljän, och vilja med Alehanda göra Nor