Aftonbladet – 27 september 1836, sida 3

förra händelsen ej befattar sig med om de egenteligen tvistande uppehålla sig när eller fjerran. KrigsKollegium och dess AdvokatFiskal hafva visserligen till stöd för sin mening åberopat Lagen i 19 Kap. 1 Rätteg. Balken, men detta Lagrum ger tvertom ytterligare styrka åt den nyss gjorda slutsatsen. Det lyder neml. såtunda: RBeser någon bort, tå hans sak för Rätta är, utan han hafver Domarens lof ther til, eller fullmäktig stäldt, och Rätten twhet kungjordt; böte? c. Hvem inser ej att här är fråga om en part, som sjelf utför sina talan och att den då skall antingen bebegära domarens lof att resa eller för sig ställa fullmäktig. Ena af dessa alternativa föreskrifter bör efterkommas af rättssökande, hvars talan icke varit anförtrodd åt ombud, men är sådant redan antaget, äger stadgandet ingen vidare tilllämpning. Nu har Hr Åkerstein, såsom han nyligen i Aftonbladet anmärkt, redan långt före detta öfverlemnat sin sak åt fullmäktig, och i följd häraf är allt hvad honom i närvarande fall åligger, riktigt uppfylldt. Under dessa omständigheter måste man icke litet förvånas, att krigs kollegium och dess advokat-fiskel dristat försöka hvad de gjort, ty den förhoppningen kunna de väl icke hyst, att blotta åberopaodet af en lagparagraph var tillräckligt och att denna skulle, obesedd och utan ringaste granskning, hos Kongl. Maj:t gifvas den kraft och verkan, som blifvit åsyftade. För öfrigt tror anmärkaren att bedömandet hos Kongl. Mej:t af Hr Åkersteins permissions ansökan är i alla hänseenden oberoende af hans rättegång. Hr Åkersteins skyldigheter i egenskap af part inför Domstol pröfvar denna allena och, äfven om permissionen af Kongl. Mej:t bifalles, är Domaren på intet sätt deraf förbindrad att vägra Hr Åkerstein resa, i den händelse neml. att lagen sådant medgåfve. Deremot är det hos Kongl. Maj:t endast fråga om ljenstledighet och, så vida det skall bli svar på tal, kan således här ingenting annat tagas i betraktande än hvad rörer Hr Åkersteins ställning såsom tjensteman, d. v. s. om honom må tillåtas att ifrån sin militära befattning vara oförhindrad att under begärda tiden vistas utom Sverige. Till dessa anmärkningar har man funnit sig uppmanad, mindre för det särskildta fall som nu är å bane, än för det man ihogkommit det gam la ordspråket: i dag mig, i morgon dig. vv —ALLme——— S—A