Aftonbladet – 24 september 1836, sida 1

Sistlidne Måndag hade Svenska Minerva kommit öfver en verklig godbit, i tvisten rörande de Norska sakerra. Det är ett slags prospektus, eller första numret af ett blad för menige man, som utgifves af, en enligt Minervas uppgift, mycket väl bekant? anonym i Norge. För en Svenskt allmänhet, menar Minerva, kan det vara af vigt, att göra bekantskap med detta nya fenomen; och antingen det nu är för detta ändamål, eller för att fylla en lucka i bladet för dagen, så meddelas sjelfva prospekten i öfversättning. För att sätta läsaren litet närmare au fait af artikeln, utan att aftrycka den, anse vi oss, utan att träda granla genvheten för nära, kunna nämna, att vi hört berättas, det den välbekante anopymen är ingen annan än den välbekante, snillrike men excenrtriske poeten Henrik Wcergeland, ehuru den ifrågavarande artikeln icke synes oss skrifven i denne författares vanliga bildrika stil. Den första hälften deraf innefattar i temligen allmänna ordalag en framställning om behofvet af upplysning åt menige man. Uti den sednare delen utbreder sig författaren i en häftig och exalte-x rad ton öfver frågan om den regerande Konungens ordningsnummer och riksvapnet , och det förnärmande deri för Norges oafhängighet. Denna artikel lemnar anledning till upprepande af den bekanta reflexionen, att det icke finnes någon sak, om än så rättvis och billig, som icke kan bortskämmas och blifva osmaklig genom exaltatiop och öfverdrift. Det har 1 striden om den Norska unionsfrågan och föreningsymbolerna blifvit, som vi tro, temligen tydligt ådagalagdt, att Norrmännen uti grundlovens stadgande och uti unionsfördraget hafva en bokstafligt gällande anledning till de önskningar, i afseende på förenings-symbolerna, hvilka på ett hofsamt sätt framträdt uti konstitutions-kommittcens betänkande, mot hvilket så högljudda förebråelser härstädes låtit höra sig, och det har så mycket mera variten pligt, att visa detta, då kommwititten, så vidt vi kunnat uppfatta dess betänkande, förklarade det utgöra ett hufvudsakligt ändamål med dess framställning, att adagalögga behofvet af utarbetande af sådana tillägg eller förändringar i unionsakten, som kunde för framtiden förekomma allt missförstånd och ella strider i dessa ämnen. Att kommittgen häri handlat med en förutseende kännedom, det visar sig jemt af artiklar, sådana som den i Minerva intagna, emedan de ådagalägga, huru lätt frågan om nationalsymboler och namn kunna af en exalterad inx billning begagnas, att söka uppspela passiod nerna hos den obildade massan, eller menige man, som alltid lättare fäster sig vid tia ,gems yta, än vid detinre väsendet. Man böt