Aftonbladet – 23 september 1836, sida 2

estetiskt och antiqvariskt innehåll, kunna åstadkomma ett litterärt närmande emellan brödrafolken? Det synes otvifvelaktigt, att ett sådant företag skulle, i fall män af litterärt anseende satte sig i spetsen derför, vara ett lämpligt steg dertill. Norrmännen, som vanligen blott med möda -kunna läsa Svenska, skulle. åtminstone utom det vetenskapliga intresse som härigenom måste uppkomma , sålunda få anledning till öfning häri, och denna blefve så mycket lättare, som tvenne bokhandlare i Christiania nyligen annonseradt ett Svenskt-IWNorrskt Lexikon. Vi våga derföre härmedelst förtröstansfullt uppmana de Svenske litteratörer, som känna lust och kallelse, att värka för denna icke ovigtiga sak, att föranstalta en inbjudning till ett sådant eller det samma liknande företag, öfvertygade om, att det åtminstone här i Norge skall vinna framgång. Ett annat, icke mindre ändamålsenligt, steg till ett litterärt närmande, vore en intimare förbindelse mellan Svenska och Norrska Bokhandlare. Man har nyligep, och icke utan skäl, yttrat, att man snarare kan få en bok från Tyskland än från Sverge, och likväl skulle denna svårighet lätteligen genom en ömsesidig verksamhet låta häfva sig. Om böcker sändes från Norrge och Stockholm till Götheborg, samt derifrån befordrades med Norska ångfartyget, skulle man väl derföre få betala några skillings frakt på exemplaret; men hvarje köpare skulle föredraga en sådan utgift framför flera månader: väntan på en artikel. Denna förbindelse borde likväl icke bestå endast i reqgvisitioner från ömse sidor, utan Bokhandlarna borde, såsom det sker al Danska och Tyska bokhandlare, regelbundet sända några exemplar af alla nya skrifter i kommission till hvarandra, och då skulle det sannolikt visa sig, att, liksom tillfället gör tjufven, så skulle äfven tillfället skaffa läsare. En Norrman.? Vi framställa härmed det ofvanomnämnda förslaget till behjertande af hvarje Svensk, som nitälskar, icke blott för kunskapen om ett intressant lands litteratur, utan äfven om befästanZz af föreningen med ett i så många hänseenden för oss intressant folk som det Norska. Ibland de många sällsamheterna vid denna förenings ingående var, att man dervid tänkte på nästan alla möjliga medel, att skilja de båda folken åt, men ej något att förena dem, och att, om detta då i första ögonblicket glömdes, man icke sedermera, under 20 års tid, tänkt på att godtgöra denna glömska. Det är emedlertid verkligen af vigt, att folken i detta hänseende, som i så många audra, bli betänkte på att godtgöra hvad regeringen försummat, oct tidpunkten dertill synes verkligen gynnande Svenska Nationen har lärt alltmer högakta der Norska, ju mer hon lärt känna hvad hon gjor till grundläggande och befästande af sin politi ska emancipation; denna aktning skall uta tvifvel tilltaga, om hon får lära känna hva hon gjort till sin intellektulla emancipation hvilken är grunden och vilkoret för den politi. ska. Ått sådant icke måste vara obetydligt att själsodlingen i Norge står på en jiemnhöj punkt med Europas öfriga länder, kanske fram. om åtskilliga, visa de fragmenter af parlamenta riska akter och förhandlingar, som vi här Sverge haft tillfälle att se, och som år nästa det enda vi känna af den Norska skriftställare talangen. Intresset för Norrmännen har likvä härigenom tillvext; de hafva upphört att vara et för oss främnfände folk ; hjerta har omfatta dem, och förståndet och minnet skall bekräft d-tta förbund, ju mer .vi lära känna dem. YV äro öfvertygade, att denna sinnesstämning ä den allmänt; Svenska, likasom den är den all mänt Norska, och att det blott behöfves mågo! väckelse att åstadkomma em litterär förbindelse inledningen till den närmare sociala, emella båda folken. UFT VETTENS MOAOARPATTSKA OCH Pvotci