— 2 ee — Red. har fått sig tillsänd följande artike!, med begäran att ötversätta den och införa den i tidningen, en begäran, som vi med nöje efterkomma: OM EN LITTERÄR FÖRENING MELLAN NORGE OCH SVERGE. Det är en besynnerlig företeelse i våra dagar, som skryta af sin upplysning, men tillika ett på sanning grundadt faktum, att de två förenade rikenas innevånare äro i anseende till deras litteratur, till den grad främmande för hvarandra, att man, åtminstone hos oss Norrmän, oftast är mera invigd i den Engelska, Tyska och Franska litteraturen, än i Sveriges. Franzen, Wallin, Kellgren, Leopold, Hammarsköld, Vitalis m. fl. äro väl icke i Norge alldeles obekanta namn; men deras arbeten känner man antingen alls icke, eiler också blott genom någon sällsynt öfversättning från ett enskild! fragment deribland. Tegner och Bellman, sam 3 sista åren författaren vill Skildringar ur del inre af dagens historia, kunna utan öfverdrif sägas vara nästar d2 enda i Norge lästa och kända Svenska skribenter. — Huru beklaglig er sådan okunnighet eller brist på intresse for eti i så många hänseenden för oss vigtigt land: litteratur är, behöfver ej närmare utvecklas: men deremot torde det vara tid, att försöke något till ett ömsesidigt afhielpande deref, ty vi misstaga OSS troligen icke om vi förmoda alt Sverige lika litet känner våra författare som vi dess. Författaren till dessa rader har med nöj sett annonserad en Unions-Kalender ; men de ser ut som om man härvid alldeles glömt at det också Aär finnes en litteratur, då denn icke fått någon representant på anmälningslistan Skulle man då icke genom utgifvandet af e Svensk och Norrsk häfteskrift af historiskt