Aftonbladet – 23 september 1836, sida 1

UU 2-1 men få af dem hafva blifvit öfversatta på sver eIska. Det är således förtjenstfullt att meddel Den Engelska romanförfattarinnan Miss Ed geworth har utgifvit en stor mängd arbeten 055 något af det verkligen snillrika och älskvar da fruntimrets alster. Hon eger de flesta af d qvinliga romanförfattarinnornas fely men ocks nästan alla deras berömliga sidor: hon besitte i fullt mått denna fina, delikata takt, som e1 man förgäfves söker härma, i teckningen a qvinnans känslor och handlingar ; hennes inbillning är ren och oskyldig. Det, hvari hon al. drig kan öfverträffas , är målningen af desse små, men ifrigt fullföljda intriger, som qVinnoi af verld drifva, för att vinna ändamål, hvari de sätta ett ofantligt värde och hvarföre de ofta äro färdige att offra lif och lycka, men hvari vi karlar icke förmå finna det ringaste värde. Det gifves en äregirighet — den om den vackraste och, framför allt, talrikast besökta balen, den om den mest förvånande paryren vid ett högtidligt tillfälle e. — på hvars tillfredsställande en större ihärdighet och ansträngning påkostas, än någonsin Alexander utvecklade, för att eröfra Asien — flera och finare anlagda intriger sättas i verksamhet, än någonsin diplomaterne visat vid ett fredsslut — skarpare krokar och finare bete utkastas, för att värfva anhängare eller göra medtäflarinnans affälliga , än någonsin en Talleyrand kunnat uttänka. I framställningen af denna qvinliga diplomatik , är Miss E. förträfflig, kanske oöfverträfflig; men I deremot är hon verkligen medelmåttig i teckIningen af de qvinnor, som icke intrigera. En I viss öfversvinnelig enformighet och hvardagligI het vidlådar de qvinnor, dem hon vill framhålla såsom dygdemonster; men vi tillstå, att Idenna skrufvade, sirliga, betänksamma fullkomlighet icke tillhörer Miss E. ensam, utan är ett gemensanit arf för större delen Engelska romanskrifvare , utaf hvad kön de vara må. Att alla porträtter , målade af en hel nations artister, få ett dylikt tycke, kan väl icke förkla ras på annat sätt, En att originalerne hafva det. Den qvinliga dygden synes i England vara en martyrkrona, som man måste förvärfva genom att döda köttet med alla dess gerningar och allt dess väsende.? En dysterhet utbredes derigenom öfver hela den verld, som (i giftermåls-annencer i synnerhet) bär titel af amiable and highly accomplished. Att allt för strängt döda kättet leder ofta till att äfven döda anden; och all den stund ingendera delen kan ske fullkomligt, så blir summan af allt samman, att man (— nej, qvinna —) måste ljuga för sig sjelf, då det står i katechesen, alt det är synd att ljuga för andra. Sålunda är det möjhgt förklara det fenome-net, att ännu högst få engelska romaner funnits — åtminstone oss veterligen — der icke den qvinliga personal, som skolat vara i allo älskvärd, råkat blifva af den beskaffenhet, att man gerna läser något fortare än vanligt de sidor, der dessa mönsters fullkomligheter fremlysa. Att Miss E:s Belinda och dennas många andra systrar icke skildt sig från den fastställda modellen, är således icke underligt, ingen förebråelse. De qvinnor , med hvilkas bilder författar. velat varna sina unga medborgarinnor, äro deremot väl tecknade, såsom vi redan sagt, med afråkning af någon öfverdrift. Lady Delacour framträder först såsom djupt beräknad och elak, såsom förhärdad och förtviflad. Detta är väl tecknadt. Sedan visar bon sig såsom i högsta grad älskvärd; och äfven som sådan är hon väl framställd. .Det enda, som raan hur svårt att erkänna för träffadt, ligger uti den lilla besynnerligheten, att det är en och samma person. Att Belinda åstadkom den underbara omvändelsen, veta vi; men huru hon var i stånd att göra den, hafva vi svårt att inse. Hvad karlfigurerne angår , så synas oss de förname , hderlige dagdrifvarne vara ypperligt teknade, så att man väl kan afpruta något på det loford, som blifvit Bulwer tilldeladt, att h:n varit den förste, som låtit oss titta in i den engelska aristokratiens hvardagslif. En af dem, som icke kunna räknas till dessa förnäma 7r0ugs, nemligen Westindianen Vincent, är Ilyckligt uppfattad ; men den rätte hjelten i boken, Clarence Hervey, och hans förhållanden till sin pupill förstå vi icke rätt, så vida något ädelt eller genialiskt skall ligga deri. Öfversältningen som är, såsom titeln angifver af Hr Marcos Umbren (för all del icke ÅA ss håna Jano ON ee 8 THA TT As oo AL