Aftonbladet – 21 september 1836, sida 2

) Fändriken Wanstedt har sedermera, såsom i detta blad förut är omförmäldt, erhållit afsked från inrättningen. sa (Insändt.) MÄRKVÄRDIGHETER FRÅN OCH EFTER 1834 OCH 1835 ÅRENS RIKSDAG, TILL UPPLYSNING OCH RÄTTELSE VID EN KOMMANDE. Sjette stycket. Om representationsfrågan. (Denna artikel är af samma hand, som de fö1 egående under samma titel, hvilka förekommit i tidningarna det fjerde och det femte Aftonbladet, och hvilka tillvunnit sig mycket bifall hos de Läsare af dessa blad, hvilkas omdöme vi haft tillfälle inhemta, såväl för den klara blick, hvarmed förf. uppfattat representationens ställning i allmänhet, som de serskilda ämnen, hvilka varit föremål för dess behandling. Uti den fråga, som utgör ämnet för denna artikel, eller angående representationssättet, hafva vi flera gånger uttalat vår egen öfvertygelse i de flesta delar. Vi anhålla derföre, att denna artikels införande icke måtte anses så, som wmstämde vi i allo med den talangfulle författaren, men vi meddela uppsatsen så mycket hellre, som den lemnar oss tillfälle, att bemöta några af de invändningar, hvilka allmännast, och äfven af reformens vänner göras emot tankan på att dervid utgå ifrån någon enhet i grundsats.) Huru ofta har man icke uti tal och tryck förebrått de Sbåkallade 1809 års män, att de som hade denna fråga uti sine händer, icke bearbetade den så, att ståndsfördelningef upphört och Svenska folket blifvit mera verkligt, än nu sker, representeradt. Må man likväl vara rättvis och erkänna, att de män som verkställde regementsförändringen utan svärdsegg och utan blodsutgjutelse, som beredde en provisionel Konungamakt i stället för att införa oligarkien och låta den sammankalla folket samt på detta sätt fullkomna upplösningstillståndet, och som funno fäderneslandet nästan i alla väderstreck hotadt af fientliga hörar, de der blott hehöfde lyfta foten för art beträda den Svenska jorden, utförde ett jetteverk, då de fredade fosterlandet från allt hvad anarkien kan åstadkomma. Månne detta varit möjligt, om icke desse män för ögonblicket öfvergifvit hoppet att på en gång göra allt, och hyst det förtroende till framtiden, att den också i sinom tid skulle göra något, nemligen fullborda hvad som återstår eller att, sedan en verklig konungamakt blifvit återställd och thronföljden försäkrad, införa ett representationssätt, efser tidens fordringar lämpadt. Må man betänka, huru det blifvit möjligt att undvika anarkiens faror, om man, efter att hafva undanröjt ena statsmakten, äfven kullkastat den andra. Det är sannt, revolutionen blef ej mera än till ena häl:ten utförd, men sålunda blef det möjligt, att förekomma nästan alla de olyckor en statshvälfning redan i sig sjelf innebär, derigenom att den ena Statsmakten lemnades alldeles orubbad. Statskroppen lefde och uppfyllde sina funktioner, oaktadt hufvudet blifvit aflyftadt. — Har är ej stället att undersöka de verkliga bevekelsegrunderne. Vi bedöma endast verkaingarne. Låtom oss nu tillse huru de efterlefvande förvaltat det testamente 1809 års lagstiftare efter sig lemnat. Att monarkien lades i aristokratiens hätder, derom kunna väl icke meningarne vara delade; men medgifvas måste att Aristokraterne: denna gång, likasom :Girondisterne i Frankrike, begagnade sin magt med sans och måtta. Ledarne af Revolutionsriksdagen respekterade ståndsfördslningen, utan att derföre vkphöja den till någon fullkomlighet. Den togs väl till grund vid den pya Statsformen; men om man läser med uppmärksamhet 1809 och 1810 årens konstitutions-utskotts förhandlingar, skall man finna att på många ställen framskym tar hoppet om något bättre representationssätt. Omsorgerne voro likväl öfverhopande mån ga. Fred skulle slutas med rikets fiender. Mod och enighet voro nästan allt hvad Sverge hade att sätta upp emot de fientliga härarne. Jnatet intresse inom landet fick stötas för hufvudet för att icke försvaga mnyssnämnde : försvarsmedel; hvilka: tillika :skulle begagnas at! Inginta if nti alla förvaltningens orerar. Ati