Aftonbladet – 17 september 1836, sida 3

NN om a NN er Ta skadliga och overkställbara ekonomiska författningar. Smyghandelna inskränker sig likväl icke blott till ur, utan omfattar äfven andra artiklar, hvilket synes af följande: Jag hede tillfälle att tala med åtskilliga personer, som egnuat sig åt lurendrejeri längs schweitziska gränsen ifrån Verritres Suisses till la Chaux de Fond. De sade mig, att risken dervid icke var serdeles stor, men att fördelen tillföll entrepenören , hvilken är ansverig för godseis säkra aflemnande; han erlågger antingen dess värde eller lemnar en växel för beloppet då han emottar varorna. Strider och blodsutgjutelse förefalla sällan under de sednare åren, emedan bemödandet mera rigtas på alt undvika, än att dfvermanna tullbetjenimgen ; likväl berätiade en gammal lurendrejare för mig med mycken stolthet åtskilliga af siva äfventyr, då han nedskjutit eller sårat de ijenstemän , som försökt stänga vägen för honom och hans kamrater. Jag tror, att de högre embetsmännens tillsyn och uppmärksamhat samt de stränga straff, som träffat tullbeijenter, hvilka Jätit muta sig, gjort korruptionen mera sällsynt bland dem, så att det nu mera icke ofta går an att negotiera affärer med dem. Beloppet af lurendrejade varor ha likväl derföre icke aftagit, och i ett distrikt, hvarigenom jag passerade, sade man mig, att det ej fanns någon enda invånare, som icke antingen var en lurendrejare eller en tullbetjent. De tjensigörande smuglarne erhålla 6 franc för matten ; vanligen använda de två nätter på sina företag, bortlägga sina packor, hvilka väga från 40 ill 30 skålpund, före gryningen, och återtaga dem i skymningen. De erhålla sålunda af enirepenören sin dagspenning, men få ingen ersättning i händelse af en öfverraskning, utan måste i det fallet ärveutyra hvad som kan hända dem, emedan deras herre är ansvarig för varornas värde. Bönderne äro i allmänhet ganska villiga, att herbergera och bistå dem, och dessa äfventyrare stå hos lsudtfolket i mycket auseende både för sitt personliga mod och för de tjenster de anses göra samhället. De drifva vanligtvis sitt yrke i hopar af 10 till 20, och ofta flera, föregångna af kunskapare som, genom hvisslingar och andra lätt förstådda tecken varna dem i händelse af någen fara. Dessa kunskapare bära sldrig något kontraband. Juryerne hafva också ingen benägenhet att fälla dem, hvarföre de ofta fri-1 kännas, och vittnen äro svåra att förmå uppträda emot dem, emedan en dylik befattning anses i högsta grad förharlig. Så vidt jag kunnat förnimma, anser ingen på minsta sätt vanhederligt, att hafva delhagit i ett lurendrejare-företag, och allmänna opinionen snarare upphöjer än fördömer dem. Det onda stannar likväl icke härvid; hela lagarnes kraft och lagstiftningens verksamhet försvagas i sin rot, när någon del deraf anses med missaktning och saknar efterlefnad. De flesta smuglare på schweitziska gränsen äro Fransmän,. Bruket af hundar , som är så allmänt i Belgien, är obekant 1 Schweitz , äfvensom hästar, hvilka så ofta nyttjas i Pyrenderna, aldrig synas använda i teskten kring Jura. Tullbetjenterne äro vanligen posterade i truppar från 6 till 20 man och ute hvarje natt; de dölja sig 1 bergspassenv och skogsbrynen, men, som smuglarne försakrat mig, utan att någonsin våga intränga i tjocka skogen. De samtaia med låg röst eller alldeles icke, fruktande, att något buller skulle tillkännagifva deras närvaro. Som emedlertid smuglarne vidtaga slla försigtighetsmått, och endast begifva sig ut de mörkaste nätter, samt dessutom, såsom de sjelfva påstå, utgöras af de Islugaste och käckaste personer, så är beloppet af anhållne varor i allmänhetigringa.? Det är likväl icke blott på kontrabandsbandeln som Schweitzarnpe vinna. Upphandlingen af rudimaterier för det möjliga bästa pris har satt dem i stånd, att öfvervinna olagenheterna af deras ogynnsamma geografiska läge, och ett sträcka sin export af ylle, siden och bomullsväfnoeader, ur, guldarbeten och musikaliska insrumententer äfven tilltransatlantiska stater. Doktor Bowring säger härom: ?Jag for genom åtskilliga distrikter, hvilkas köpmän och manufakturister stodo i förbindelse med jordens aflägsnaste länder. ADe försäkrade mig att de nu öfvervunnit den farhåga de i I. AA om 1 Al kanter hvarmed deras -y PO VM