Aftonbladet – 16 september 1836, sida 2

om en för brott straffad person, som, under en bestämd tid, sig oförvitligen uppfört och så dant syrka kunde genom betyg af sin själasärjare, derefter ansågs i det allmänna Jlefverne! såsom oberyktad, och fritogs från de följder benämningen vanartad medför, skulle mången a! dem, som nu nedtryckas af ett enda felsteg, med mera allvar söka att bättra sitt uppförande och återvinna menniskors förtroende. Under närvarande förhållanden kan lätteligen hånda, att en person, som i många år sig oförvitligen skickat, af omständigheterna bringas ett tillstånd af försvarslöshet ; och då ligger de begångna brottet honom ull last, utan afseend på hans förut förda vandel. Lika så betänk. ligt är, att det brott en sådan förofvat måst omförmälas i det prestbetyg, hvar och en ä pligtig medföra, emedan, om han för att undg; sina bekantas förakt, vill på främmande or söka sin fortkomst, aåste han sjelf medtöra bevis om sin vanära, med mindre än att han, ge nom ett nytt brott, eller förfalskning af nämn: de betyg, öppnar för sig en annan lefnadsbana Men i denna händelse äro statens lagar till er icke så ringa del härtill vållande.