cism, att de endast söka dygden för dygdens egen skull. Hittills hafva korrektionshusen likväl sällan medfört annan påföljd för dit försände personer, än benämningen Korrektionist; en benämning, så motbjudande, till följd af de!s derifrån lösgifne personers uppförande, dels af de: öfverdrifna till och med osanna målningar, hvilka en eller annan af våra publicister framställt, i synbar afsigt att tyngden deraf skulle återfalla på de, med dem i politiskt hänseende olika tänkande, män, som haft bestyr med dessa inrättningar, att utvägen till frihetens återvinnande för å dessa ställen insatte personer, blifvit betydligen försvårad. ) Emedlertid använder staten härpå stora summor, och dessa kastar den ofelbart bort, om den ej sträfvar åt ett högre mål, än inspärrandet af sådana, som kunna öka antalet af straff-fångar. Vill staten något mera, så miste den utlofva en belöning för de Korrektionister, som genom tlera års oförvitlig vandel bemöda sig att aftvå den vanheder, som vidlåder deras namn och försvårar deras utkomst; och denna belöning är — friheten. I detta hänseende är föga eller intet tillgjordt. Väl beröfva lagarne en mängd personer friheten, för att förbättra dem; men sedan de, genom flera års oförvitligt uppförande, ådagalagt ett stadgadt uppförande, låta samma lagar det ankomma på enskiltas välbehag, huruvida den förbättrade skall erhålla belöningen, eller ej; ty sällan är styrelsen öfver fängelserne och arbetsinrättningarne i tillfälle att fullgöra, hvad 17 . i 1833 års förordning bjuder, eller förskaffa Korrektionister näringsfång, då de fleste, som från dessa inrättningar utgå, äro af reqvirenten namngifone. Också händer det att den, som har med dessa inrättningar att skaffa, mötes, vid gifne förmaningar till ett förbättradt uppförande, med svaret: hvartill gagnar det mig? jag har i flere år ej gifvit anledning till anmärkningar. I Jag är ändock qvar. Jag har ingen anförvandt — wmgen vän. Jag är öfvergifven af verlden. Jag måste i alla fall dö här. — Mot sådana åsigter stranda alla förbättringsförsök; och likväl l vore saken så lätt hjelpt. Återvunne den, som l visat stadga och arbetsamhet, friheten, upphörde TI benämningen vanartad för den, som under en viss tid ådagalagt ett förbättradt uppförande, så skulle utan tvifvel helt andra tänkesätt råda och ingen begå grofva brott i uppenbar afsigt, att få en obestämd fängelsetid förändrad till bestämd. Man kan invända att härigenom danas skrymtare; men skrymtare kunna ock erhålla årstjenst, och erfarenheten har visat, att det merendels är de mest förslagne, som bereda sig denna tillflykt, under det att de enfaldiga och minst farliga qvarstanna. Icke heller må man tro, att här klagas utan anledning. Å Korrektionsinrättningen i Malmö funnos vid förlidet års utgång 5 personer, som hållits för bristande försvar inneslutne öfver 14 år o. s. v.; å Långholmen 18, som sutit öfver 7 år, och i Carlskrona ej mindre än 43 allmänna eller så kallade kasserade arbetskarlar, som der qvarhållits öfver 20 år, och ibland dem 6 öfver 30 år. Hvar och en af dessa har haft och har änuv rättighet att lösgifvas, enär någon erbjuder honom laga försvar. Men dertill återstår föga någon utsigt. Under tiden hafva dock många lifstidsfångar, som sig i fängelset väl skickat och erhållit laga försvar, blifvit efter 10 års förlopp och någon gång mindre, lösgifna. En grofbrottslings öde kan således blifva lyckligare , än en försvarslös persons. Och om detta är rättvist öfverlemnas åt menniskovännen att bedöma. Våra lagar bestämma en preskriptionstid, efter hvars förlopp vissa brott icke kuuna åtalas. Emot samma lagar kan det följakteligen icke strida, om en viss preskriptionstid bestämdes för straffets följder, helst då, ibland andra be-! synnerligheter, företer sig, att bedrägligt forhållande är i många fall mbegipet i denna preskription, hvaremot undergånget straff för samma förbrytelse stämplar tör lifstiden den straffade, såsom en varnartad person. Mera än sannolikt är det fördenskull att, — 0 ÖMSE AO IVA AA MH VY Vr GÖ I fa AM -m— om bett m—NA bm VY MH SS Me — B-—— -— b-— mn ) Det gör oss ondt, att vi måste bestrida denna Författarens uppgift. Att målningarne om tillståndet ej varit öfverdrifna i tidningarna , det visas nogsamt af de siffer-förhållanden, -) författaren sjelf längre ned uppgifver, emedan dessa innebära en hårdare anklagelca x6o ov