Ull KA VILL Upp r9HIR0g, VER SEE ER 0 ger djupare än anledningen, det inse få, om också många börja att ana det. Annu några försök till, och man skall småningom lära sig att begripa det. Hr Thiers förvaltning var säkerligen en af de minst betydande Frankrike varit vittne till sedan revolutionen, och en homme desprit par excellence kan. blott finna en förebild dertill i Ludvig XV:s tid. I de inre angelägenheterne har under Hr Thers presidentskap ingenting blifvit uträttadt, som är värdt att nämna.I deyttre förhållanderne deremot har mycket skett; men Hr Thiers har i sanning just icke mycket skäl att berömma sig deraf. Alliansen med England undergräfdes, Spanien lemnades åt sitt öde, Frankrike stötte sig med Schweitz. Man säger deremot, attregeringen närmat sig de nordiska hofven. Prinsarne hafva gjort en resa till Wien och Berlin, konungen af Neapel har besökt vårt hof. Måhända ser man i allt detta händelser; men om så är, om det är något annat än höflighetsbetygelser, om det är följden at ett system, som, utan afseende på Hr Thiers bortgång, kommer att bibehålla sig, så skulle dessa följder vara ännu större motsägelser än de, hvari man redan invecklat sig och Frankrike. Nu är frågan: i. hvar skola de nya ministrarne tagas, bland dok! trinärerne eller ur den dynastiska oppositionen? ) Det är möjligt att doktrinärerne åter blifva in-jkallade i ministeren , och detta är den enda ; förnuftiga kombination, såvida ej konungen är sinnad, att utan förbehåll öfvergifva det system, 1 han hittills följt. Men om doktrinärerne åter inga i mimståren, så beredes derigenom en ny inveckling. Doktrinärerne äro icke älskade af folket, till !f och med borgarklassen är emot dem, och majorite! teni kammaren harredan en gång störtat dem. De! ras kraft hvilar på de få, som omfatta doktrinen af öfvertygelse, på embetsmännen, en del af de stora köpmännen och slutligen armgen. Om doktrinärerne blifva ministrar, så blir en upplösning af Kammaren nödvändig) En doktrinär minister skulle leda till ett prof med allmänna: -tänkesättet i Frankrike, hvilket visserligen, il fall det utföll lyckligt, kunde gifva regeringen; trygghet och varaktighet för ling tid. Men hvem wil gå i borgen för opinionen i Frankrike, i synnerhet för den i Paris, ens för morgondagen? Ni ser att vår ställning är invecklad nog, för att gifva våra statsmän fullt upp att tänka på, och att taga sig ännu längre betänketid, hvilket lätteligen kunde leda till den vanskapliga sammansättningen af en minister, som vore hälften doktrinär och hälften oppositiom. Den som vinner tid, vinner ailt, säga våra statsmän, och de tro sig göra ett ganska visligt bruk af detta ordspråk, när de för ett par månader uppskjuta hvad som blott kan lyckas, då det göres raskt och fort. Verlden är underbarligen förvirrad, och då man här använder detta ordspråk, förekoramer det mig alltid som om det hette: Tid förlorad, allt förloradt. Paris den 27 Augusti 1886. Hr Guizot var i dag vid middagstiden ännu icke ankommen till Paris, och innan han kommer, kan ingenting med visshet förutses om ministerens sammansättning. Herr Mold hade verkligen ett sammanträde meå Hans Maj:t; men han fick, efter hvad som af trqvärdiga personer försäkras, icke något uppdrag att sammansätta en mini stör, utan blef blott såsom vän frågad om råd, såsom fallet varit vid alla kabinetts-föråndringar de sednaste tiderne. Vid hofvet och i de. kretsar, der man är väl underrättad, anses det för tillförlitligt, att Herr Mold är af samma tanka som konungen i den fråga, som nu är å bane, och att han förklarar sig emot interventionen i Spanien. Herr Mold synes vara af den åsigten, att det öfverhufvud icke för gvärvarande finnes någon regering i Madrid; Drottningen är fången; för hvem skulle man då intervenera? Herr Mold tyckes i hufvudsaken också vara ense med Guizot, och Guizots mening är alltför väl känd af Herr Bertin, att man ej skulle anse artikeln i dag i Journal des Debats såsom ett troget uttryck deraf. Grefve Mol har personligt anseende hos diplomatien, och betydligt inflytande i Pärskammaren; är hos de högre klasserne aktad såsom en statsman, den Napoleonaframdrog till de högsta platserne; han är också högaktad för sin personliga redlighet, och för en social ställning, som utestänger all tanka på möjligheten af oredliga försök att förkofra sin förmögenhet; på börsen prisas han såsom motståndare af en olämplig intervention, nm. JT OT va i rn .