Aftonbladet – 10 september 1836, sida 2

EN BLICK På DAGENS YTTRE POLITISKA STALLNING. Ett af de intressantaste fenomener, som dagers händelser förete, är den spända uppmärksamhet, hvarmed hela Europa betraktar och afvaktar utvecklingen af Spaniens öde, och den oro, som alla anhängare af det gamla förråda öfver dess möjliga inflytande på de öfriga staternas ställning. Serskildt märkvärdig är den våldsamhet, hvarmed den nyligen utropade 1812 års konstitution anfalies, både af de ministeriella, de doktrinära och de Carlistiska tidninEz i Frankrike, hvilkas artiklar jemväl härstädes fhtigt reproduceras ji öfversattning af Svenska Minerva, Statstidningen och bela den sig så skallamde historiska skolans trosförvandter. i 1812 års konstitution är icke blott orimlig och opassande för de råa Sparjorerne och kan derföre aldrig äga bestånd; utan den kommer jemväl att försätta Spanien uti ea formlig samhällsupplösning. Detta är den dagliga spådomen, och det sista såg man ännu i går afton repeteradt uti Svenska Minerva. Du eländiga konstitution och J ännu eländigare Spanjorer! Huru litet förstån J att värdera den ömhet och dessa bekymmer, som vännerna af Don Carlos ständigt utirycka för Edert bestånd och sällhet! Och desse män, som lifvade af mod och fosterlandskänsla, år 1812 tänkte på nationens frihet, midt under bullret af de fienders vapengay, som hotade h-la dess politiska tillvaro, hvarföre insågo de icke sin dårskap och öfverlemnade landet åt de visare mäns råd, som utan tvifvel då, hkaväl som nu, hade varit villiga till hands och erbjödos dem ifrån de för ararksiens vådor varnande Furstarna? I Dock skömt för sig! Det lärer väl ännu alI drig fallit nå on in att påstå, att 1812 års konstitution är någon fukomlighet och huru hade den ens I kunnat vara dv:, under de omständigheter den uppgjordes ? i synucrhet forekommer det oss, som om spanska nationen hÅede beröfvat sig en stor fördel genom den förmodligen af en mindre väl beräknad försigtighet stadgade föreskriften, att ingen kan väljas iwvå gånger å rad till ledamot af Cortes, hvarigenom landet naturligtvis måste gå i misining af många insigter vid ledningen af de allmänna angelågenheterna, och äfventyra samma kastningar emellan motsatta förvaltnings-principer ifrån det ena året rill det andra, som man af ett annat skäl stundom finner vid våra riksdagar. Men är det derföre sagdt , att denna konstitution till sin hufyudgrund icke är annat, än em overkställbar galenskap? Om den aldrig hade varit pröfvad af