Aftonbladet – 7 september 1836, sida 1

AJA I Dagl Allehanda har icke låtit sig nöjss, uJtan att 1 Måndegs åter framkomma med en vidhHfig ortikd i anledning af de rättelser, vi ett l par dagar förut hade meddelat i åtskilliga, föri) modligen ouppsåtliga, misstag af Allehanda Red.; i afseende på de bekanta Ski!dringarna och den anmälan, som deraf förekommit i Af.onblaI det. Just som vi voro i begrepp att svara några ord härpå, till vederläggning af några nya af l Allehanda Red. begångva misstag, anlände i går följande uppsats från Hr W. F. Delman, Allehandas Redaktör, med begären att den måtte blifva införa 1 Aitonbladet : Undertecknad anhåller om ett rum i AftonI bladet för nedarstående Svar till Författaren af Skildringarna: Förfettaren af Skildringarna har behagst till I underteeknad adressera n i Aftonbladet sistlidne Lördag införd skrifvelse i trenne punkter; Isem fordrar rågra ord till svar. 1:o. Frågan, hvilken fö-sta gingen till KonstitutionsUtskottet aflemnade en Armärkningsrulle, antiogen Frih. Anckarsvärd eller Frih. Stael won Holstein , är visserligen i det hela temli-gen likgilug. Att rättelse af den i första upp-lagan af De Frånvarande förekommande oriktiga uppgilten egt rum i de sedna;e upplagorna, vinner jag väl nu kunna advokatoriskt härledas ifrån den förändrade ordställningen, hvilken dock är så förvillende, att den endast genom en ard irisre pensce kan fattas på det sätt, förf. påstår sig hafva åsyfta. Den Recension, som uppi tager anmärkningen, rubricerar den dessuiom I såsom af mindre vigt — och detta: måtte tillräckligt bevisa (om eljest bevis 1 sådant afs seende behötdes), att den icke skett emot bäuts re vetande, utan i anseende till rättelsens otydlighet. å 2:0. Förf. af Skildringarna fortfar i sitt påstående. det Grefve von Plates namnkunniga enfalt mot Frih. Anckarsvärd natten till den 2 Mars 1823 afsåg, att Stiåndet skulle utesluta Fri berren från Riddarhuset. Ett motstycke till djerfhet terde man svårligen kunna uppleta. Debatten, ordagrant vwpplattad, finns att läsa tryckt för 13 år sedan. Den visar uppenbart, att Grefve von Platen ingenting annat åsyftade, än att förmå Frih. Anckarsvärd att taga tillbaka sin skrift, hvartill först Grefven besvor honom, i fäderneslandets namn, och under åberopande af sin personliga aktning — och hvaruti H. Ex. Hr Grefve af fPetterstedt instämde, i en ton, som visserligen var långt mer bevekande än hotande. Allt detta kan, som sagdt är, iutygas af vitsordägande handlingar, och af hundradetals lefvande vittnen med ed fästas: men ändå fortsättes uppgit-n, under det skenheliga föregifvande, att Frih. Anckarsvärds itlögsnaude låg i botten på hela tillställningen —och en förf., som vågar detta, vill tala om kiilek till sanning och ovala? !! 3:0. Denna punkt rörer undertecknad personligen, och kan således mindre intressera: allmänheten 3 ven då möjligen (ehuru visst icke troligen) vågen skulle kunna förledas af den utaf forf:s ill Skildringarna försåtligen gjorda sammanställung af en från undertecknad till Hr M. J. Prusenstolpe enskildt, år 1833 i Januari måad, aflåten biljett, med några vid ungefär sm. ia tid, tre år efteråt, likaledes af underteckad nedskrifna reflexioner öfver hans anonyma krifter — torde det vara en pligt att något ärmare förklara detia förhållande, hur litet et än tyckes röra allmänheten. Under mer än ett tiowl af år bekant med r Crusenstolpe, hade jag sett honom i flie lika belägenheter af lifvet. Sjuvad ar lyckan allt, icke ofvergifven af herns ; utan sjelf öfergifvande henne; törstande efier mflyiande , rst hos Oppositionen, och sedan Kos Cama— llaa, som, den tiden såsom nu, var allss aktig; af den förra föga eller intet aktad af en sedzare hedragun i sina gyllne fö, hoppninYr; redan uttröttnad af de tunga stegen på en juridiska tjenstemannabanan , och tilikallad.