Aftonbladet – 2 september 1836, sida 3

gad derom, att ett tet ierrad af gröniocer värmed förstå Engelsmännen äfven rotfrukter), mladt för Fåren till vintern, icke allenast wulle göra dem friskare, utan äfven förbättra em i alla hänseenden. På sådane ställen, der ke får hållas, kunna rofvorne användas till xars gödning, hvilket i England brukas med mycken fördel. Turnips eller egentligen våra gula kålrötter, hvilka således gjort sig väg till, om ej 1-8:del eller 1-12:del at Ingiands under plog varande jord, åtminstone till en betydlig del deraf. Grosshandlaren i Göthekorg Erskine , Kompanjon med John Hall den äldie, sedermera Lord Kelly, var troligen den, som först införde denna rotfrukts bruk i Skottland, der den fick det besynnerliga latinska namnet at Roiabsga: en förvexling af namnet på de fordom i Götheborg vanligtvis, på torget försålda med tvenne tapprötter försedda Kålrötterne, kallade Rotebaggar för likheten med ett Bagghufvud. Sedermera fingo de namnet Svedish Turnips samt nu blott och bart, dock samtalsvis kallas de Svenskar, till skillnad från de vanliga rofvorne, hvilka med rätta borde kallas Tyskar, så att när den ena Farmern frågar den endra, hwuser edra Svenskar ut — kunde svarss, jo bättre än Tyskarne. För öfrigt ärv de härdigare än rofvorne och såsom tätsre och tyngre gifva mera näring åt kreaturen under samma rymd. Afven tåla de att flyttas som plantor från ett ställe, der de kommit för tätt till annat ställe, der de gått ut, hvilket icke kan göras med rofvorne: alltsammans fördelar, som gjort dem dyrbara för Engelsmännen, ehuru de icke nu mera förskrifva sitt frö från Sverige, i anseende till dess vanvårdade beskaffenhet, utan man nödgats för några år tillbaka införskrifva hit till Wermland 1eel . Swedish Turripsfrö från Edinburgh.