Aftonbladet – 2 september 1836, sida 2

Tile, JULI ULLUV Hd SldUtliLa I Ava uUuUuUltRH dl. betala vissa afgifter, äfven som till krigstjenst; denna sednare förbindelse var allmän och ganska sträng. Ingen slags frikallelse eller lega var tillåten, utom i händelse af sjukdom eller kroppsbräcklighet. Sådan var Kommunernes organisation ; Sådana voro orsakerna till städernas innevånares rättighet, att deltaga i national-församlingarne. Deras införande derstädes var en ganska märkbar nyhet; men det hade icke mindre vigtiga följder, hvilka vi här vilja skärskåda. Adeln och presterskapet sågo naturligtvis icke gerna borgarena sitta jemte dem i nax tionens högsta råd, och de sednare å sin sida torde hafva känt någon förtrytelse öfver det sätt, hvarpå de derstädes emottogos. Denna sinnesståmning var ett frö till söndringar, en nödvändig opposition måste således yppa sig mellan de serskilda stånden, och deena strid måste slutas med det ena eller andra partiets fördrifvande eller fullkomliga försvagande. Adeln och presterskapet blefvo de, som detta sistnämnda öde småningom drabbade; deras antal och inflytande aftog inom Cortes; man började till och med uppkasta tvifvelsmål, huruvida deras närvaro derstädes var af nöden och vid flera tillfällen underlät man att kalla dem dit. Mariova säger, att i 15de seklet såg man inga flera Grander eller andra Prelater i Cortes, än dem, som tillhörde Konungens råd, och de veo: ro der i egenskap af offentliga embetsmän ; men bruket Har bibehållit sig ända till våra dagar att sammankalla en del af adeln och presterskapet vid Konungarnes kröning och trohetsedens sfläggande åt en ny regent. Man har sett huru regeringarnes bemödande gick ut på att angripa val-principen, och att få representanter, lydiga deras vilja, under det nationen med rätta försvarade, såsom den vigtgaste af sina rättigheter, det fria valet af sina ombud. Då man rådfrågar de serskilda lagstiftningsakterna, kan man först göra sig ett riktigt begrepp em de medel regeringarne använde, för att styra valen. Den namhkunniga godtyckliga domen i Medina del campo, fälld år 1463, erbjuder i detta fall flera intressanta deteljer. 19 Kapitlet förtjenar i synnerhet att anföras. Det heter deri: Som det säges, att vissa personer, tillgifne besagde konungar och herrar, eller grannar och innevånare i de städer och köpingar, som hafva rätt att skicka deputerade, hafva gjort och ännu gora flera försök, att erhålla bref af namede konungar och berrar, i afsigt att väljas till deputerade af dem, som ega . rätt att dertill utnämna, hvilket strider emot rikets lagar, äfvensom emot städernas och köpingarnes bruk och plägseder. . . . . Således befalle vi hvar och en af hvad rang eller beskaffenhet han må vara att icke förskaffa sig besagde bref eller sedlar, och icke begagna sig deraf för att erhålla sådane uppdrag... och att ingen må: djerfvas gifva eller lofva peningar eller andra saker, eller direkt eller indirekt: så twillställa, att valet faller Ipå en annan, eller så att efter nämnde val genom lottning eller annorledes, den valde kan afsäga sig befattningen och öfserlåta sin rätt åt en annan, vare sig att han för sjuklighets skull eller något annat hinder icke kan åtaga sig en sådan befatining, utan bör då ett nytt val ske, som om det förra icke egt rum; om någon handlar mot hvad här är föreskrifvet i det hela eller till någon del, skall han förlora besagde befattning och hvarje annan, som han kan ega i kommunen, samt förklaras oskicklig att någonsin I mera kunna väljas. Det återstår oss att tillägga något om det anItal deputerade, städerna egde att utse. Man I bar sett det rätligheten, att skicka sådana, endast beviljades småningom, och man inser att Jkommunernas folkmängd med tiden undergick åtskilliga förändringar, så att antalet at de deputerade, hvar och en egde rätt att utnämna, stundom var utom allt f.rbållande till deras betydenhet och folkrikhet; de stora städerna uträmnde ofta en deputerad, och egde ofta icike en gång någon valrätt, under det en liten kopirg skickade flere rEpresentanier. Denna orimliga och ojew pa fördelnivg Lbade för sig tidens autoritet och försvaredes med värma If de städer, som hona gynnade, och man bör således icke förundra sig öfver, att missbrukets afbjelpande gick lirgssmt och med svårighet. . Corte;s förnämsta rättigheter voro, att bevilja skatter, alt granska statens räkenskaper och utgifter. De deputerade visade jo alltid gan