Aftonbladet – 30 augusti 1836, sida 2

NORGE. Vi återkomma i dag ull Riksrättens förhandlingar. Presidenten tillkännmagaf, att han meddelat den anklagade förteekningen på Riksrättens medlemmar, och från honom mottagit en skrifvelse af den 21 Juli, hvari Statsministern, under förbehåll af sin rätt, att excipera emot de medlemmar af densamma, som tillhörde sista Storthingets Lagthing, serskildt jäfvar 10 ledamöter. Den anklagades försvarare, HöjesteretsAdvokaten Petersen, fiek nu ordet och anförde, ait Lagthingets medlemmar icke voro behörige, att såsom ledamöter af Riksrätten behandla saken, 1) emedan de upphört att vara medlenmar af Lagthinget, då rätten första gången sammanträdde; 2) emedan de varit parter i saken och otvetydligt tillkännagifvit sin tanka derom, och 3) emedan de ieke kunde döma i målet, utan att direkt eller indirekt döma öfver deras egna handlingar. Vidare anfördes såsom skäl för den anklagades jäf emot Riksrätten, att målet var för tidigt ifrågasatt; att kontrollen öfver dem regeringshandling, som här skalle granskas, icke tillkommer sista Odelsthinget; att det vv ooo ller I ännu är för tidigt att undersöka, huruvida landet haft gagn eller skada af Storthingets upp; lösning; att Odelsthinget ej kan anses berättigadt att befatta sig med en Kongl. resolution, innan den blifvit satt i utöfaing, och att det vore oafgjordt, huruvida sista Odelsthinget, sedan Konungens beslat om Storthingets upplösning blifvit densamma kommunicerad, kunde anses berättigadt at företaga annat, än hvad som stod i omedelbar förbindelse med Storthingets upplösning. Till följe häraf yrkade Defenser, antingen att de medlemmar af närvarande Riksrätt, som tillhörde sista Lagthinget, borde lemna sina platser, eller hela målet förvisas från Riksrätten, och Defensor finge sig tillagdt ett lampligt arfvode af statskassan. Häremot anförde Aktor grundlagens 49, 67, 68 och 71 4SS, och åberopade de garantier, den . inför Riksrätt auklagade har i grundlagens 87 f, äfvensom att lagthingets medlemmar äro utnämnda genom ett dubbelt val, nemligen först laf sina medborgare såsom representanter, och I sedermera af Storthingets ledamöter, samt att de Isåsom domare i RBiksrätten äro tillförordnade i Höjesterets medlemmar. Vidare anmärkte Aktor, att Rätten hade redan den 11 Juli anställt den i Riksrätts-reglementets 9 anbefallda undersökningen, utan att någon af Rätiens medlemmar till följe deraf befunnits böra afgå, samt att i Komite-betänkandets, konklusion är det endast Storthingets ledamöter, som anses hafva enhälligt förklarat sig. I följande dagens session fortsatte Aktor sina anmärknidgar mot Defensors anförande. Saken kunde icke anses röra lagthingets ledamöter sjelfva. De hade dessutom icke afgifvit något bestämdt yttrande om närvarande mål; de hade endast 1 Storthingets adress till Konungen med ttersta varsamhet uttalat sin mening, samt dervid endast uppfyllt en af Grundlagen dem föreskrifven pligt. Han visade tillika, att den anklagade redan begagnat den i Grundlagens 87 henom förbehållna rätt, och att Defensors argumentation, om den skulle erkännas giltig, måste öfverändakasta hela Riksrättens institutioa. Åtalet är företaget, emedan Storthinget blifvit i otid upplöst, och Odelsthinget har, vid