Aftonbladet – 26 augusti 1836, sida 3

Ngt hade talaat och skrifvet. Vi vilja bio (5 föregående sämna, alt den, så vål som myc kel annat, kosomer att Gvarst: hka länge me vår: nuvsrande Tepseseniationssätt och sann olil ännu. lingre; 1y om: ock emot förmodan, d någo.2 gång skulle misslyckas 2:ne riks rad, a i nigot stånd kunna göra en drversio till Ävedel sör det Siallonäsa, Merstår likväl an dra säatsmektens veto av oi nödfall begagna Vår mening är således blow at betrakta ämne in stans avo, elle: huru ir dragaingsmakien opå tald bliivi. utötvad. Vanligen har dermed s I tillgått, at: just det Degblsds Ny ken eiler felei velat fpnas, s hvaruti orsa hlifyit indraget, och fortsättningen med detsamma inställd. I allmän. het är svårt att beräkna afagt oc lemna således, äfven 1 detia h vppsåt. Vi ämme, åsido ati deruti intränga, och vilja Iöljakiligen ej antaga att meningen med indragvingsmakten varit, atl angripa sjelfva tryckfrihetens lifsprimcip. Då nu denna uttryckes uti. oförändrad gvarstående tryckfrihetslagens 41 T2 mem. der det heter: Ej skall någon skri kunna, före dess utgifvande, boktryckare, utgifvare eller förfatiare affordras, ej eiler något före tryckningen eler utgifningen hinderligt inseende öfver boktryckerier eller författare och utgifvare vara tillåtet — måste antingen en motsägelse finnas emellan denna föreskrift och den om indragningsmakten, eller ock den sistnämnde missbrukas, då den så användes, att atgifoingen hindras af det Dagblad, hvaruti det vådliga för allmän säkerhet — det utar skäl och bevis förnärmande personlig rätt — eller det fortfarande smädliga ligger; emedan tryckfrihetslagens början säger uttryckligen, att något hinder ej må på förhand läggas hvarken emot sjelfva tryckningen eller ut gifvändet. Läser man med uppmärksamhet lagen om indragningsnakten, inhemtas ock, att den afser jendast det anmärkte Dagbladets eller periodiska skriftens vidare Utgifvsnde eller forisättning — det måste vara: hämma fullföljden af det som anses klandervärdt. Från en annan sida beltraktad måsie meningen vasa derna och ingen annan. Vi böra ihågkomma att Sverge är ett I land, med åtminstone tll ramnet ansvarige rådgifvare, hvilkas tlleller afstyrkande i råd slagen inför Konungen äro granskning underkastade. Huru skulle denza kunna utölvas i i ifråga om deltsgandet uti pröMmingen af Hotkanslerens åtgärd aut verkställa föreskriften om in— I dragningsmakien, i fall man vill antaga att denina makt finge från den allmänna gransknirgen jundanrycka just sjelfva corpus delicti? I Vi försvara ej indragningsmakten, men vi I hafva redan entydt det osannolika uti föreställs ningen alt den under nuvarande staisskfck I skall försvinna, och vädja således till allmänhetens dom, om det ej hufvudsakligen är för möj ligheten af se:s missbrukande, som den är våi dehg att bibehålla. Litom oss nu tillse hvad som blifvit tillgjordt att bamma denna våda. Har änuu pågot konstitutions-utskott, eller pågon enskild riksdagsman begagnat sin giundlagsenliga rätt att emot Hofkansleren eller nå igon af Konungens öfrige rådgifvare framställa erinran huru de haudlat, i fråga om att verkställa, eller råda konungen i ärenden, då indragningsmakten blifvit utöfvad? Måste det icke således antagas, antingem att indragmingsmakten atdrig blifvit missbrukad, eller ock att granskningseller anmärkningsrätten blifvit försummea? Männe icke en del ef det ordflöde, som indragningsmaktens tillvaro framkallat, bättre blifvit användt om det egnals åt en genomförd utveckling och utredning deraf, att indragningsmakten bhfvit missbrukad, Såsom begagnad i något fall då tryckt skrift eller dagblad icke förorsakat våda för allmän säkerhet — icke för. närmat personlig rätt, öch icke, åtminstone mera än en enda gång, varit af smädlig egenskap, medan indragnsingsmaktens tillgripande fordrar ett fortfaramde dermed, då en enda casus ej får antagas såsom regel, emedan den kan serskildt åtalas och erhålla sin bestraffning, — Förgäfves skall man invända att, för att vinna afseende skall en ewskild riksdagsmans framstillning hyllas af konstitutiops-utskottet. Det forz dras visserligen, men om under den liga serien emellan hvarje riksdag, indragnipgsmakten KammarKollegium — , . 29417: 16. å: KommerceKollegium . . 18.400: — En KammarRätten or B83,174: 19.2,