Aftonbladet – 26 augusti 1836, sida 3

ken att i sina förhandlingar efterfölja. Nu frågas med hvad rätt ett embetsverk eger att inläta sig i granskning och omdöme af Ständernes, såsom statsmakt, behandling af ärenden, serdeles då icke ens embeisverkets utlåtende blifvit infordradt, och ännu mera om det är ullständigt, att framställa en krnik, och det i sådana ordalag, här blifvit nyttjade, och som måste förefalla smädelige, om icke emot Standerne, åtminstone mot en deras afdelning: Statsutskottet. Begagnandet af ett sådant skrifsätt medförer ansvarspåföljd enligt tryckfriheislagens 3 6 mom. såvida likväl åklagare framstår. kn sådan synes vara sjelfskrifven. Tiden skall utvisa om han betraktar sig så. Gånge nu härmed huru som helst, så äro vi af den oförgripliga tro att den enväldige Konung Carl XI icke på sin tid låtit något af sina embetsverk ostraffadt föra ett sådant språk. Slutet af Statskontorets vederläggning af de skäl, Statsutskottet begagmat, är dock det sinnrikaste, fastän till sin tendens det vådligaste. Statskontoret anför, att upgiften att Statsverkets tillgångar vid jemförelse af alla anmälde behof voro otillräckliga, förfaller af sg sjelf, då i betraktande tages, att den ifrågaställde aflöningen utgör kostnad för förvaltningen af desse samma tillgångar, och att sådan kostnad i främsta rummet bör afses och från bruttobeloppet afdragas, innan andra dispositioner ske å netto tillgångarme. Efter denmå lära skulle statsekonomien icke fordra minsta omsorg eler omtanka för administrationskostnaders inskränning, så länge dessa ej helt medtoge tillgångarna, som borde förvaltas. Nog har det : någongång förefallit mången, som följdes denna lära; men att den offemligen skulle framställas inför thronen såsom ett axiom, var sannolikt oväntadt, och stämplar i sin mån vår nuvarande statslära. Lika, om icke märkvärdigare, måste förekomma Statskonmterets i sammanhang med förestående gjorde underdåniga hemställag, att hvad som erfordrades till Statskontorets lönereglering på sätt, det sjelf tillstyrkt, men Ständerna alslagit, måtte tillgripas af öfverskotterne å: Statsverkets inkomster. Med den fullkomliga kännedom, Siatskontoret argumenterat sig ega om Statsutskottets och RBiksståndens förhandlingar, kunde det omöjligen vara Statskontoret den 9 Oktober 1834 obekant, att Statsutskottet redan ui betänkande den 28 Aug. 1834, Nr 250 pag. 3, förklarat det förslaget alt några statsutgifter icke borde anvisas på ofverskouten af Statsverkets inkoraster, vore af alla Riksstånden bifallet, och således Rikets Ständers beslut; och detta alli oaktadt hemställer Statskontoret att rakt deremot stridande åtgärd måtte vidtagas. I öfrigt lemnar Statsutskottets nu ifråganvarande memorial de intressantaste upplysningar: att af Kontorets expektanter, ExpeditionsSekreteraren Askelöf och Kamerereren Klint, åtnjutande den förre 1080 Rdr, och den sednare 666 Rdr 32 sk. ärligen, va it inkallade till tjenstgöring, men enligt läkarerattest äro sjuka — ett hinder, som ännu till mångas förurdran torde fortfara, och att af de öfriga Karomarrådet Neyber, Advokatfiskalen, Assessoren Boudrie, Protonotarien Hellich ius (numera afliden), Registrator Forssell, Notarien, Häradshöfdingen Elfstedt, Kanslisten, Protokollsekreteraren Myhrman, Revisoren, Kammarrättsrådet Sebell samt Kammarskrifvarne Hedman och Servais, ingen duger till chef för ett departement, derföre att de der skulle iniräda såsom lärlingar, eller kan begagnas vid Riksbokslutsgöremålen, i brist på kännedom af Statsverket och Kronouppbördsräkenskaperne samt på handlag för välskrifning. Det är i sanning förvånande, att erfara ett sådant omdöme om personer, af hvilka 2:ne innehafva Råds titel, och om vi ej bedrage oss varit nyttjade uti flera lika maktpåliggande räkenskapsverk, som RBiksbokslutskontoret, och hvilka således hiuills gällt för att innehafva åtminstone de egenskaper, Stats.ö kontoret dem nu frånkänt; men vi måste i detta fall tillerkänna Statskontoret wittsord, intill dess någon tilltror sig ådagalägga motSatsen. Hvad sclitehoen angår ejelfta havtlatsnn det