Aftonbladet – 24 augusti 1836, sida 2

I c5er qvar nagra SanakKorn, det goda utsadets ; blomma ännu icke hos dem mistat alla sina blad, och ljuset, som bör leda dem på den bättre vägen, lännu flämtar i deras själ. Uti staden Örebro har nyligen förevarit er liten emeute, ehnru icke af politisk natur, som gifvit anledning till en rättegång under följande mindre vanliga omständigheter: En arrestant vid namn Tysiing skulle för stöld afstraffas med spö Lördagen den 16 sistlidne Juli. I anseende till Stadsfiskalens frånvaro i annan ; förrättning, hade Borgmästaren beordrat LandsI fiskalen Lithbom att föra exekutionen, som I skulle förrättas af en profoss vidnamn Svärd, å den såkallade norra tingstugubacken utanför staIden, i närvaro af Slottsvakmästaren och ett par tI vaktbetjenter. Vid ankomsten till stället, dit en I folkhop mest af bönder och bEergsmän samlat sig, hade profossen, som icke tillförene afstraffat någon, glömt medtaga handklofvarna och i det vanliga förskinnet, som påsättes delinqventerna att skydda bröstet, så att det dragit ut en sturd, innan de bunno att ifrån slottet afhemtas, hvarunder mera folk samlats, oaktadt regnväi dret. Sedan derefter utslaget, på grund hvaraf . Tysling skulle straffas, blifvit uppläst, och spöen ltrenne gånger genomräknade, bade, enligt Lithboms angifvelse, straxt efter afstraffningens början, någon ryckt honom i kragen bakifrån, och I då han vändt sig om, hade han funnit, att det I var en hofslagare vid namn Sparr, som dervid I gripit Litchbom i hakan och näsan, under utNåtelser, bland hvilka Lithbom erinrade sig denina: Jag skall bota dig, din sakramenskade rackare, samt sedan han af vaktbetjeningen blifvit hindrad från ytterligare våldsamheter, likväl efter exekutionens slut hotat Kithbom med en käpp. De öfriga åskådarna hade af detta I Sparrs förfarande blifvit uppretade, men icke emot honom, utan emot dem som förde exekutionen, så att flere burit hand både åå Lithbom och profossen, å den sednare så illa att han ännu deraf var sängliggande, och deribland, enligt tvänne vitlnens sammanstämmande utsago, en skomakaregesäll vid namn Malm hårdt knuffat Lithbom, öfverfallit profossen, och om aftonen semma dag i rusigt tillstånd oqvädat en stadshetjent och ofredat patrullen, äfvensom, enligt profossens angifvelse och ett vittnes utsago, en boktryckerikonstförvandt vid namn Schylander kullslagit profossen och dermed gifvit signalen till hans öfverfallande. Hoislagaren Sparr uppgaf, att han, som hade kommit till exekutionsplatsen långt före Landsfiskalen Lithbom redan då spöen räknades, förmärkt, att Lithbom varit oredig; att Sparr derefter något aflägsnat sig, men hört att den samlade menigheten börjat knota deröfver, att det icke gick rätt till och att delinqventen fick för mycket. Sparr hade då trängt sig fram och funnit, att profossen, i stället för tre, gifvit delinqventen fyra slag af ett par. Detta hade varit orsaken, att Sparr fattat Lithbom i! kragen, och uppmanat honom till uppmärksamI het med orden: Si opp, herre, karlen får mer, jän hvad domen innehåller. Sparr tillstod dock icke, att detta uppmärksammande skett genom att nypa Lithbom i näsan, utan sade blott att han visat Lithbom faran deraf, att delinqventen hade ett sår mellan tvänne refben och nära en pulsåder. Lithbom hade blott yttrat: vi äre ju gamla vänner, och bedt Sparr vara tyst; och då mycket folk samlat sig omkring Lithbom, hade Sparr, af fruktan att Litihbom skulle blifva öfverfallen, bedt honom följa sig, hvilket Lithbom gjort, men dervid under vägen blifvit knuffad i ryggen af en yngling, klädd i grön rock, blå mössa med röda ränder och gul kokard, så hårdt, att Lithbom nära hade kullfallit. På flera personer under vägen kommit och botat slå Lithbom med käppar, hade Sparr bedt Litbbom gå in med honom till en skräddare,