Aftonbladet – 24 augusti 1836, sida 2

(Införes på begäran.) Hos en vän såg jag en gång en tafla, föreställande lifvets vansklighet, n0der sinnebilder af en dödskalle, ett slocknande ljus, ett till det mesta uirunnet timglas, några urblekta törnrosor m. m. jemte inskrift: Vita qvid est? — Denna anblick, i förening med minnet af egna starkt omväxlande öden, trängde djupt i min själ, och jag frågade mig sjelf med allvar: hvad har väl du under vandringen genom det vanskliga lifvet kunnat uträtta till det stora helas gagn eller till mensklighetens nytta? Dertill den inre stränge, men oväldige domaren genast svarade: Litet eller intet! Den nedslåend: tyngden af detta svar lättades likväl något genom den tankan: ännu rinner för dig hkvål livets timglas, ännu har dess ljus icke slocknat; så sök da att verka medan dagen varar, sök att i den mon gegna så vidt du förmår, och hoppas att den store vedergäliaren icke väger gagnets massa eller företagens vigt, utan viljans som ledt dem, och dömer deras värde, icke efter utsången, utan efter afsigten ! Då fördes mitt minne på de flera nyuiga inrättningar, de många skolor och uppfostringsanstalter, sam det enskilda lifvet och välgörenheten i vårt samhälle stiftat. Under det jag