Aftonbladet – 23 augusti 1836, sida 2

vamra aflemnat åt Löjtnant Bergnehr ett bref ill den härvarande Kongl. Danske Konsuln Wennberg, hvilket Bergnehr lofvade att genast rid sin ankomst till staden aflemna egenhänigt , men hvilket bref visligen undanhållits, så att. Konsuln icke erhållit detsamma före den 30de Maj, eller då målet förevarit och blifvit dömdt, hvarigenom Marius j kunnat erhålla den assistans han af Konsuln fordrade, för att bevaka sin lagliga rätt. Utom sin egen dagbok bifogade Marius ock en skeppare Christofferssons och dess styrmans, ombord på Galeasen Orion, förde jurnal, som lika med hans egen innehåller att, under den 21, 22, 23 och 24 sisil. Maj, då hau äfven kryssat under Landsort och Sandhamn, till hvilket sistnämnde stalle han ankom den 24de, under denna tiden varit ständigt storm och byväder, stundom med hagel och snötjocka, så att Christoffersson till fartygets manövrering icke kunnat för det mesta föra annat än refvade segel. Han vädjar dessutom till en och hvars minne, vare sig å sjö eller land, hurudan väderleken var Pingstdagarne, eller under den tiden, då Löjtnant Bergnehr och dess vittnen förklarat att vädret varit godt och segelbart och synnerligast för den, som ämnat sig ostvart. — Hvad Marius på grund af de till honom framställde frågor, infor Demstolen förstått, och som han besvarade; hade varit, att vädret var godt på eftermiddagen den 25, el!er då, vittnena första gången voro ombord, eller då det emellan byarne stillnat ut, som flera gånger händt; men detta hade gjort vädret ännu mera svårt att segla för den, som låg under kusten, och (emot vind och stark ström samt hög sjö, hvilka förenade krafter satte på landet) hvilket var den kurs IMarius för sin resas fortsättande hade att styre Derföre anser han, att hans fällande skett enIdast på grund af oriktigt förstådda, och i grund -I deraf oriktigt uppfattade frågor och svar, som linflutit i protokollet. Han anmärker vidare, att Löjtnant Bergnhr, läfvensom vittnena, motsäga sig sjelfva, då de, -Jenligt hvad Rättens protokoller innehålla, uppgifvit sig hafva lemnat Nåtterön den 25 kloclkan half åtta ser och då afgått till HärI) hamra, der Löjtoaut Bergndhr var boende, dit de ankommit bittida följande morgon den 26:te el-Iler i soluppgången, för att hos honom angifva a Marius. Strax derefter hade de uppgifvit, att sIde, i följe med Bergnehr, återkommit till fartyget, samma morgon den 26-te kl: half l:vå, då solen ännu icke var uppe och minst )1 1f2 tiinma före den tiden de uppgifvit sig , Ihaiva inträffat i Härhamra, ehuru de haft tre I mil att ro emot vinden, som då var starkt -blåsande: en rodd som skulle upptagit minst 13 å 4 timmars tid i godt väder. Häri finner Marius (och man måste medgifva denna punkt), -len otrelig, och till och med falsk berättelse; t) hvad skall man då väl, säger han, kunna sluta till allt annat, som emot honom blifvit uppgifTvet, och som samma protokoller uppfatta, när Jen sådan omständighet ej blifvit närmare unI dersökt? Endast okunnighet i språket, säger Marius; har kunnat hindra honom att göra den jäfs-anmärkningen, att desse afhörda vittnen sjelfva erkänt sig varit hans angifvare hos Berghner, Ihvartill hade varit så mycket mer skäl, som vittnena försökt locka Marius till insegling bakom Nåtterön, då de den 26 på e. m. voro ombord , eller vid fartyget ; att de falskt uppgifvit sig vara skälfiskare, samt icke, hvad författningarne dem ålägger, genast vid ankomsten till fartyget visat sina lotstecken. Om alla dessa skäl blifvit anmärkte inför domstolen, eller af domaren granskade, så hade, förmenar han, vittnesmålen säkerligen icke efter lag och rättvisa såsom : gillade kunnat anses. Såsom bevis å sina sida anser ock Marius böra gälla, att den 26:te om morgonen, då han af Löjtnanten Berghner jemte förbemälte lotsar, blef öfvermannad, var blåsvädret så starkt af Ost och SO, att de måste refva seglen, förrän de kunde gå till segels, ehuru det var förlig vind intill Härbamra; och huru skulle han då kunnat fortsätta sin resa, eller hafPya förklarat, det vädret varit godt och segelbart? Detta eger lika grund med Berghners uppgiften att yxan legat på däcket, i beredskap för att vid en hastig öfverrumpling kas pa tåget, och gå till sägels. Huru kan väl, såger Marius, en sådan radikalt dum och påtagligt sanningslös uppgift yppas af ett tjenste