Aftonbladet – 22 augusti 1836, sida 3

SISMLIUTI RMUMUL eEPUSe WII VT IIGER VAVBER VA HaamuD folk. EN FRANSYSK DOMSTOLSSCEN. I Montpellier har en ung msn, känd u:der namnet Octave, genom silt mysteriösa förkållande , ådragit sig mycken uppmärksamhet. Hans historia är insvept i mörker och stöter något på romanen ; men den wsar tillika. hu-u föga den personliga friheten aktas i det upplysta Frankrike, och huru många steg äfven dess la;— stiftning har alt taga, innan den uppnår iden om en fri och liberal samhälls-inrättning. Se här, hvad en fransk tidning berattar om den session inför Hofrätten i Montpellier, der han var hufvudpersonen: En stor tolksamling, bestående för det neta aft personer tillhörande de bättre klasse nu, uppfyllde domsalen. Den unge Octave vissde sig, åtföljd af Gensdarmer. Han var elevant klädd; hans hår, uppkammadt ötver pannan, föll ned på axlarna ; auvsigtet var blekt, och glasögon skylte hans ögon. Han tog plats brediid sin försvarare Hr Amedee Poöjol. Då Presidenten äskat ljud, tog Reerenten Hr Esperronnier ordet. Han beräitide, huru O:tave blifvit arrest:rad i Saint-Pons. Dea vrge mannen befann sig då i ett fullkomligt utblowtadt tillstånd; men i fängelset tillsälides, honom ett paket innehållande kläder och en väl fö — sedd börs. Dermed följde en biljet, författsd ungefår i dessa ordalag: Hr Octase torde behaga emottaga denna sändning; hans sjelfkänsla bör ej såras deraf; det är ej;en skänk, man ger honom , det är ett lån ; man vet, att hans tystnad kommer från en ren källa.? Kort derefter tog ett fruntimmer, scm sedan flera åriltillbaka förestår Hospitalet i Saint-Pons och sköter fångarna, vården om honom? och slöste på honom sitt biträde och sitt deltagande. Detta hade för några ögonblick ådragit henne! en skymt af misstanka; men hennes å1der, hennes föregående lefnad och hennes anseende kommo snart förtalet att tystna. Den dag, den unga Octave fälldes af kzorrektions-domstolen i Saint-Pons, lät Kongl. Prokuratorn kalla hans beskyddarinna såsom vittne; han hoppades förmodligen af detta vördnadsvärda fruntimmer erbålla några upplysningar rörande Octave ; men hans hopp bedrogs; hon inskränkte sig till att säga: Jag känner Octave — jag känner hans familj; men jag har lofvat den unge mannen att behålla hans hemhghet , och jag skall uppfylla mitt löfte Domstolen fordrade, att hon skulle tala, och hotade henne med 30 francs böter, om hon vägrade afgifva sitt vittnesmål. Fruntimret lat likväl döma sig dertill, men fortfor i sin tystnad. Octave, hvilken ansågs för lösdrifvare, fälldes, genom samma domslut, till 3 månaders fångelse och att i 5 år stå under polisens uppsigt. Det var emot detta domslut han vädjat, och hvaröfver Hofrätten nu skulle yttra sig. Referenten slutade sin berättelse, genom uppläsandet af en skrift, som Octave ingifvit , och hvilken, såsom uppfylld med utsväfvande ideer och romaneska berättelser, ofta väckte åhörarnas munterhet. Efter uppläsningen häraf företog Presidenten den anklagades förhör. Fråga. Hur heter Ni? Svar. Octave, kallad Durand. Fråga. Ar detta ert namn? Svar. Octave är mitt förnamn, mennamnet Durand tillhör mig icke; jag har antagit det, emedan man måste hafva något. Fråga. Kan Ni icke säga oss Ert verkliga namn ? Svar. Jag håller det doldt, ty det är en hemlighet. Fråga. Ni må hafva haft Edra skäl att vid andra tillfällen fördolja det; men nu bör Ni, för edert eget imeresses skuld, bryta denna envisa tystnad. Svar. Jag har i dag samma skäl att bibehålla tystnaden. Fråga. Hvr gammal är ni? Svar. 28 år. Fråga. Ert yrke? Svar. Jag har antagit skulptörens. 7 Å Ja 11?