Aftonbladet – 18 augusti 1836, sida 2

stra ON SLCA f1O:ja alla de ullall och al den advekatur, hvarmed den ene eller acdre af våra lvärda kolleger nu är sysselsatt att fylla sina ispalter emot Norrmännen, och visst är, alt göromålet åtminstone så tll vida är otacksamt, som de redan tyckas hafva förirrat sig så långt atanför logikens och den lugna undersökningen gränsor, att svårligen några skäl och bevis mäkta äterföra dem mom desamma. Men de debatterade principerna och för sig sjelfva och opiwnionsstridens möjliga verkaa att vacka ett mMissförstånd emellan de båda folken, hvartill ingen verklig anledning eljest finnes å någondera sidan, äro af för mycken betydenhet, att det icke skulle vara en skyldighet af dem, hvilIke, lifigt såsom vi, önska föreningens orubbade bibehållande, att åtminstone söka undanrödja I passionergaas inblandande i striden, och lugna den ogrundade farhåga, som i följd af några Jillvilligas e!ler yrvaknas skrik ;nöjligen kunde apIstå, att elden redan tagit i grannens knutar, joch att den enda hjelpen:srart skulle vara, att Jur tumultet och oordningen ;söka räddning och Iberga hvad man förmådde åts hvar sitt håll. I Daghgt Allehanda börjar den långa serien af sina artiklar mel att förehålla oss det Osvenska? i en jemförelse mellan Norges och Polens rätt att Iresa sig för sin frihet, som vi en gång förut hade gjort i anledning af Allehandas sätt att betrakta Norge såsom Sverges lagliga tillhörighet genom freden i Kiel; och Allehanda har på sett annat ställe gfvit en vink om, hurusom (det i andra länder t. ex. England, är vanligt, att eljest diametralt motsatta åsigter sammanjemkas, då debatter hvä!fver sig kring ett ämne, hvars focus är nationalkärslan. För vår del känna vi ingenting annat Osvenskt, än det som strider mot sundt förnuft och rättvisa, en egenskap, som Dagligt Allehanda uti sina nu ifrågavarande uppsatser på hvarje spalt åberopar. Låtem oss något närmare se till, huru Allehanda iakttager densamma el!er om det ick i sjelva verket gjort sig skyldigt till en krigsförklaring emot de grundsatser det tillförene yttrat. Vi måste då först några ögonblick fästa oss vid de märkvärdiga föreläsningar Dagligt Allehanda ger i folkrätten. Sedan det förra gången talat om Sverges rätt, att behandla Norge såsom afträådd provins, har det nu i så måtto förändrat detta uttryck, att frågan blifvit: Om en suverän regent icke eger rätt att afträda ea del af sitt rke tull en krigförande makt som besegrat honom; om de fördrag, som härom afslutas, icke äro enlige med folkoch statsrätten; hvilket fredsfördrag sedan verldens skapelse väl då va rit lagligt eller grundadt på folkrätten, eller hvem som bestridt, att Ryska Kejsaren hade laglig rätt att ockupera Finland efter freden i Fredrikshamn?? För att vidare upplysa denna sia mening om statsoch folkrätten, uppkastar Dagligt Allehanda vidare den allmänna satsen, att en lag kan vara omoralisk och förderflig, men innefattar icke destomindre juridisk rätt; act styrkans rätt just utgör den juridiska rätten och följaktligen lag, och att om styrkans rätt förnekas, så förnekas all rätt till uppräithållande af lag, och vi intråda då i anarkien, d. v. s. barbariet. I följd deraf menar Dagligt Allehanda ? hade Sverge samma rätt att bringa fredsfördraget i Kiel till verkstä lighet, som en exsekutor, att bringa en laga dom i verkstallighet, eller enligt ett annat anfördt exempel, som en rik fordringsegare, att på grund af ett utslag bysätta en fattig stackare. Uti demna deduktion hade Allehanda haft rätt, om det stadnat vid den satsen, att styrkans rätt alltid antager och behåller namnet af järidisk rätt, det vill säga, uttryckt i form af lag eller beslut, tilltvingar sig lydnadloch verkställighet öfverallt, der intet fysiskt motstånd kan ega rum och intilldess en annan större styrka tilläfventyrs tillintetgör denna rätt. Men just detta bevisar, att Allehanda aldeles icke gjort sig reda för hvad rätt vill säga; ty det hade i sådant tall icke nyttjat ordet rätt, utan ordet juridisk makt. i För öfrigt är det icke den minsta af de märkvärdigheter hvaraf Allehanda öfverflodar , att finna der ett komplett försvar, ifrån rättsbegreppets synpunkt, af Suveränernes oinskränkt despotiska herskarerätt öfver nationerna, att med dem handla och skifia efter godtycke. Hvad har väl, enligt denna tolkning, folkens rätt att göra med folkrätten ? Ast det var icke i Journal de St Petersbourg, Österreich. Beobachter eller Svenska Minerva , utan i Dagligt Allehanda on ckalle få läsa i