Aftonbladet – 18 augusti 1836, sida 2

OM RATTA BETYDELSEN AF STRIDEN ANGÅENDE DE NORSKA SAKERNA.? Om det behöfdes något färskt exempel til bevis för den välkända erfarenheten, huru lång att annars ljust förtånd stundom kan, icke blot insnärja sig i skefva slutsatser och sofismer, utan äfven drifvas till glömska af sans och anständighet, eadast genom den ialska ambitioner eller envisheten att icke vilja frångå en villomening eller ett förhastadt uttryck, så lemnas et! sådant, ty värr ganska bedröfligt, i tvenne nya långa artiklar angående de Norska sakerna, som Red. af Dagligt Allehanda i Måndags, Tisdags och i går låtit utgå till sina Läsare. Vi fästade 1 den förra artikeln, med samma öfverskrift som denna, i Tisdagsbladet uppmärksamheten på den förvridna synpunkt, från hvilken Nya Argus afhandlat föreningen med Norge, då han fallit in i den orimliga fördomen att betrakta Norge såsom en ersättning för Finland, hvilket var förloradt fem år före föreningen och utan tvifvel hade förblif T vit det, antingen denna hade inträffat eller icke, ) äfvensom på de många misstag i sjelfva uppgifterna, hvaraf uppsatserne hvimlade, och på tchvilka han emedlertid hade byggt det förnämsta af bevisningen. Det är nu icke nog af, att Dagligt Allehanda, oaktadt det nyss fått eppbära en skrapa af Argus, i glädjen öfver den hjelp, som det formente sig se i hans upsats, med en blind begärlighet och utan att varseblifva ett enda af misstagen, aftryckte det ) Det bör icke nekas, att denna fördom till en stor del uppstått och mnärts genom de prunkande tal och lofsånger, som man ofta såväl ifrån regeringens egaa ledamöter på Riddarhuset, som ifrån Hofoch Statspoeter fått höra öfver de omätliga fördelarna för Svenska folket af tvänne Rikens förening och den stora välgerning Sverge derigenom tillskyndats. — Det har hårvid skett såsom det vanligen händer, att ofverdriften alltid framkallar en reaktion. Det myckna talet om föreningens välgerningar har föranledt många att af föreningen begära och fordra mer, än efter det mellan båda nationerna ingångna och besvurna fördraget fordras kunde: ett fördrag hvaruti redan lig den betydliga fördelen att det knöt en allians emellan tvänne hvar för sig sjelfständiga och oberoende, samt efter hvar sin regeringsform styrda Riken, men en allians, fästare än andra allianser emallan olika stater, derigenom att dessa båda styras af ett gemensamt öfverhufvud. Om man hos oss kunde komma ifrån de olyckliga grillersa, som ständigt föresväfva ett parti att vilja betrakta föreningen annorlunda än på detta sätt, sådan den verkligen är, sådan den tydligt och solklart bestämmes af Riksakten — och sådan den äfven betraktas af Norrmännen, — så skulle man ock utan tvifvel snart komma ifrån alla dessa strider, hvarmed våra arma hjernor nu bråka sig, utan att det ringaste godt, men måhämda mycket ondt dermed kan uträtvs. Man skulle då villigt erkänna, att föreningen är en verklig fördel för Sverge likasom för Norge, så vida båda länderna otvifvelaktigt äro i en bättre ställning nu, och deras gemensamma yttre sjelfständighet bättre tryggad, än om ingen förening existerade, och de styrdes af olika Recenter