(Insändt.) Till Ståthållare embetets på Kongl. Lustslottet Haga begrundande hemställes, att Lagen i 29 Kap. 3 f. Missgernings-balken stadgar vådabots ansvar der någon faller i annars mans brunn, som ej inbygd är. Det kunde väl vara orsak att undra öfver huru det lifsfarliga schaktet på berget gent emot Haga slottet, kunnat så länge få vara utan någon omhägnad, häl!st en mycket begagnad genväg leder nä:a derintill, och detsamma således under de dunkla aftnarna är dubbelt vådligare, men då man betänker buru mycket hufvudbry föter och slädpartier måste förorsaka dessa esprits Varrangement, fioner man lätteligen att att de icke kunna sträcka sin Omtanka till sådana småsaker som uppförande af ett staket eller dylikt omkring kratern. Det vore emedlertid önskvärdt om man pärmare tänkte derpå, innan erinran sker genom något lifs spillande. —— K?