Aftonbladet – 9 augusti 1836, sida 2

NORSKA STORTHINGETS ÄSIGTER ON BRÄNVINETS BRÄNNING OCH FÖSÄLJNING. Då bränvinet i Sverige blifvit en riksvårdan lde angelägenhet, som sysselsätter båda stats makterna, i jemforelsevis större grad, än någo lannan, torde det icke sakna sitt intresse att ve ta huru man i Norge behandlat författningar na i samma. ämne. Det är väl sannt att Stor thinget icke hunnit i detta, mer än i åtskillig andra fall, att taga något beslut, emedan komi teens förslag är dateradt dagen före upplösnin gen; men då komitcerna i det Norska Storthin get icke, likt utskotten vid våra riksdagar, till sättas af ett parti, utan väljas genom thinget sjelfständiga pluralitet, så äro de att anse son representanter af thingets majoritet, och dera åsigter bli sålunda merendels äfven deras, son valt dem. Man kan således anse för, temlige troligt, att hvad Komitcen föreslagit, får betrak tas som Storthingets blifvande beslut, hvilke man följaktligen i det närmaste känner när mat känner Komitcens förslag. Ehuru det Norska Storthinget icke mer ät någon annan Europeisk lagstiftande församling förmått lyfta sig till den högre statsekonomisk: vishet, som bjuder näringsfrihet i bränvinsbränningen, likasom i all annan rörelse, och bjuder den icke blott för rörelsens utveckling, utan ännu mer för det moraliska aändamåls vinnande, som man åsyftat med förbuden, nemligen konsumtionens förminskning och sålunda nykterhetens befordran, står det likväl i detta, som iså många andra hänseenden öfver den Svensk: lagstiftningsoch regerings-visheten, hvilket kar inhemtas af följande öfversigt af förslagen rörande bränvinets tillverkning och försäljning: Hvar och en i köpoch handelsstäderna, som derstädes är borgare eller förvärfvat burskap, kan brånna bränvin, dock icke med en panns af mindre än 250 potters rymd. På lande tillkommer samma rätt hvarje egare eller brukare af serskildt matrikulerad jord, med undantag af amtmän, fogdar, Sorenskrifvare, prester och länsmän, hvilka ej må drifva fast bränneri — ega de redan ett sådant, kunna de likväl begagna det, — och för den bränvinsbränning de behöfva för sitt jordbruk, må de ej använ: da pannor af mer än 200 potters rymd. Un