Aftonbladet – 9 augusti 1836, sida 1

Pikiska å ena siden, samt Ryssland och Frank rike å den andra, i afseende på den ytterligar garantien för den återstående summan af Gre:Ikiska lånet 1832, hvilket de trenze makterne i öfverenskomwmit ait gå i borgen för. Talarer ville likväl i största korthet geuomgå de skal, följd hvaraf han ansåg lämpligt, att föresl huset fatta et sådant beslut, som han vid slujtet af silt tal ville uppgifva. Det var Huset j bekant, att sedsn striden mellan Grekland och I Turkiet blifvit bregt till slut, och Porten ingått I på att erkänna Greklands oberoende, så hade, li följd af den makt och myndighet, Grekiska cationen uppdragit åt de trenve makterre,, desawma skridit till val af en konung för Grekiland. Valet foll på prins Leopold; och i följd jaf den kommunikation, som egt rum mellan denne prins och konferensen, som representerade de trenne makteine, ingicks en öfverenskommelse, hvarigenom dessa makter garante:ade intresse och amortissementsfond för ett lån af 60 millioner francs, hvilket skulle upptagas för Grekiska regeringens behof. Huset kände de omständigheter, som föranledde prins Leopolds afsägelse och prins Ottos derpåföljar de utnämnande, i foljd af samma makt och myndighet, gifven åt de trenne makterre. Då för slaget gjordes prins Otto, frågade han ganska naturligt, eller åtminstene frågade Bäjerska regeringen å hans vägnar, huruvida han kunde påräkna samma understöd, som hans företrädare blifvit försäkrad om, och han frågade serskildt om detta Hus ville åtaga sig samma borgen det förut lofvat för lånet, och derigenom sätta honom i stånd att förvalta regeringen i Grekland? De treune makterne ansågo sig bundna af sina förra åtaganden, .och beslöto att enligtdem handla mot prins Otto på samma sätt de skolat handla mot prins Leopold, emedan de icke åtagit sig dessa förbindelser till fördel för dena eller den personen, utan till fördel för Grekiska folket, och för att befrämja uppnåen det af de syftemål, för hvilka de trenne makterne arbetsde med afseende på Greklands sjelfständighet. I följd häraf infördes en artikel i traktaten mellan de trennre makterne och konungen at Bäjern, som undertecknades 1832, genom hvilken det förra bifallet till garantien för lånet formligen upptogsi traktaten, med den skillnad hkväl, att då de trenne makterne 1830 iogingo på en garanti i allmänhet och utan vilkor för ett lån af 60 millioner, så skulle deremot, enligt traktaten af 1832, lånet delas i trenne poster af 20 millioner franes hvardera, och upptagas efterhand i stället för på en gång, allt efter som Grekiska regeringers hehof ford:ade, hvilket åter skulle bestämmas genom meddelanden mellan Giekiska regeringen och de trenne makterne. I följd af denna traktat hade borgen redan blifvit utfärdod för tvenne af de 3 serierne, och ett lån till belopp af 40 millioner francs således upptaget. Negocierandet af den tredje serien hade bifvit uppskju:et. Telaren borde, i aiseende på hvad som redan blifvit upptaget af lånet, upplysa, att då de irenne makterne gjorde första öfverenskommelsen med Grekiska 1egeringen rörande deana affär 1830, så förutsattes å ömse sidor att de 60 millionerne skulle gå till förstärkande af Greklands statsinkomster i allmänhet. Men efter år 1830 börjades en undechandling i Kon stentinopel, och fördes genom nit och kicklighet hos Englands underbandlare till det lyckliga resultat, att en betydande och vigtig landsträcka tillades Greklands område, mot vilkor a:t Grekland skulle betala Turkiet en summa af 40,000,000 piaster. Denna summa erlades af första och sndre serierne af lånet; och dål Talaren derföre sade, att de reden upptögne seuerne kommit Grekiska skattkammaren ullgodo, borde han derjemte närnra, att dessa poster icke uteslutande eller helt och hållet blifvit disponerade af Grekiska regeringen såsom statsinkomst, utan alt den summa, som Grekland förbundit sig eilägga till Turkiet, utgörande i franes omkring 11 millioner, deraf utgått. Under loppet af fö lidet år tillkännagaf Grekiska regeripgen, att det ännu fanns ett deficit i dess inkomster, och att eit ytterligme förskoit på den återstående lånesumman erfor drades. De trenne makterne hade aldrig väntat att Greklands statsinkomster skulle, inom den period, som förflutit sedsn lånet började upptagas, blifva tillräckliga för betäckande -;f de serskilda utgifterna; och derföre väckte ett sådant till