nanlet pa de Dada Unga prinsarnes sida. UPPSTIGANDE PÅ MONTBLANC. Det är nu omkring tvenne år sedan spetsen af Montblanc besöktes af menniskor. Den 7 i förleden månad företog. Engelsmannen Alfred Waddington en sådam färd, hvilken: i alla -hänseenden hörer till de mest lyckade, som nånsin blifvit företagna. Tidigt på morgonen kl. 6 afgick han från Chamonix med. fem vägvisare, trenne frivillige, och fem: bärare. eller handtlangare. Vädret var herrligt, Montblance stod klart och molnfritt, och i dalen visade barometern på 27 7f10 grader. Sällskapet kom utan svårighet till glacieren Bosson, hvarifrån bärarne återvände till Chamonix Man gick med vanhg försigtighet öfver denna glacigre, som är så svår att passera, och straxt efter kl. 1 på eftermiddagen uppnåddes klippan Grands Mulets. Här skulle matten tillbringas. — Detta är den sista klippa innan man kommer till Montblanc, som erbjuder något skydd. Den höjer sig.såsom ett slags pyramid, och har, då man hunnit nära spetsen, en utstående afsats, som dock ej är större, än att 7 å 8 personer på densamma kunna ligga bredvid hvarandra, hvarvid de likväl få hålla fötterna utöfver sjelfva klippgrunden, så att dessa sväfva öfver djupet. — Kl. 4 kom en stark dimma, mörka skyar, blixtar, tordön och hagel, som helt och hållet insvepte klippan, och gjorde de resarde alldeles osynliga för de personer i Chamonix, som med goda tuber följde deras rörelser. — Början af natten var ganska pinsam för de resande, ty det blåste starkt och var mycket kallt på den höjd, der de befunno sig, och de väcktes hvarje ögonblick af glacit:ernas brakande och lavinernes dån. Kl. 3 på morgenen bröto de resande åter upp. — Den vidsträckta slätten under deras fötter låg helt och hållet insvept i töcken, och syntes såsom ett snöhaf, ur hvilket de höga bergstopparne såsom t. ex. Brevent sköto upp såsom öar. I Nordvest syntes en ofantlig Pyramid höja sig från midten af slätten, och i det ögonblick solen gick upp, kastade pyramiden sin skugga 20 mil i vester. Snart ljusnade horisenten, skyarna sönko ned på de lägre bersen, och slutligen ned i dalen. -Montblance stod molmfri, och visade sin strålande hjessa i morgonljuset. Ungefär kl. 5 och 50 minuter observerade man i Chamonix de resande, i en rad efter hvarandra. De syntes såsom svarta punkter, och anlände iill Petit plateau. Nu följde man i Chamonix från alla stäl!en, från alla fönster, de resande med tuber. KI 1f2 7 ankommo de till Grand plateau, der de frukosterade på fruset vildt och fruset vin. Nu började de att allt mer och mer känna det illamående, öfver hvilket alla klaga, som uppstigit på spetsen af Montblanc, detta illamående, som undergräfde de Saussures helsa för hela hans öfriga hfstid. — Barometern, som i delen stått på 27 7f10 grader hade nu fallit till 10; andedrägten blef allt kortare, svårare och pinsammare; dertill kom hufvudvärk, illamående, svindel och förfärlig matthket. Det blef med hvarje ögonblick allt mödosammare att komma vidare; !y man måste hugga ut trappsteg i isen för att stiga ned i djupen, och sedermera åter i isväggarna på berget, för att komma uppföre. Slutligen ankommo vandrarne kl. 10 174 på spetsen af berget, men hvarest flere af vägvisärne ej länge kunde uthärda, utan stego straxt åter ned. Blott Waddington stannade deroppe med tvenne af sina följeslagare, och under de fem qvart de tillbragte der, gjorde de åtskilliga intressanta observationer aoach försök aAasktadt det fehertillstand