trött-öss-för fullständigheten skull böra -efterkomma denna begäran, och meddela derföre atikela här nedan: OM REPRESENTATIONSFRÅGAN. Tredje artikeln. (De föregående tvenne artiklarna se N:r 85, 88, 91 af Det Ejerde Aftonbladet.) Ibland de invändningar man gjort emot vår Representationsforms närmande till någon likhet med den Norrska, är den föregifaa omöjligheten att deri kunna umbära Adel, såsom ett eget ingredierande element. Man påstår att detta stånd hos oss eger en styrka och betydenhet, som ssjelfmant konstituerar dem till en statsmakt. Det återstår då att undersöka om detta är verkliga förbållandet, om det är Adelns egen betydenhet som bibehåller den såsom en del af representationen,. eller om det icke är tvärtom dess repre sentationsrätt, som underhåller dess betydenhet Yoch ger den inflyteise. Om man ser sig omkring i helå Europa, så skall man finna, att Adelns tid såsom. sersiulda stånd, såsom previlegierad, korporation, dels de facto redan är förbi, dels med stora steg värmar sig till sitt upphörande. Den fortfar i Byssland, Ungern och PoTen. icke derföre, att den är Adel, utan derföre att den är, hvad den fordom var i hela Europa, under ståndets blomstrande tid, den bildade klassen.. Ju mer deremot medelklassen tillväxt själsodling och förmögenhet, desto mer har AJelns anseende sjonkit, derför att dess. blidning förblandats med, mecelklassens och dess förmögenhet,. — som sj kunnat förkofras genom de mede , hvaraf bon uppkommit: eröfringar, inAräktningar på laadtmannens rätt ech konungarnes. ynnest, samt ej eller tillväxt genom samma väg som förkofrat medelklassens: handel och industri; har mera afäntilltagit. Fordom stark genom de öfriga ståndens svaghet och obetydTighet, har hon 1. sia ordning blifvit svag, i samma mån. de andras betydenhet tillväxt. Detta är. det allmänna forhållandet i Europa. Derigenom har den ännu för. ett halft sekel sedan otänkbara händelsen inträffat, att man i Frankrike genom ett lagstiftande maktens beslut, formligen upphäft Adeln, och att sådant skett, icke med våld eller förföljelse, utan under skratt och med det dödande tillägget, att vapen och insignier kunde hvar och en etter behag tillägga sig. IT -England förestår en krisis troligen Adeln såsom: privilegierad kast, och den tyckes endast hafva valet mellan tvenne alternativer, antingen att frivilligt nedstiga från sin plats, eller att med våld bortträngas derifrån, för att förblandas 1 nationens omätliga massa. I Spanien, Tyskland och Italien äro väl ännu stora rikedomar hopade hos några få adeliga fämiljer; men mängden är fattig och saktar inflytelse. Detta är det allmänna förhå!landet i Europa. Det återstår att. efterse, om förbållandet hos oss är annor-lunda. i Hvar och en, det minsta bekant med ställningen och umgängeslifvets ton, vet ganska väl, att ståndsskillnad hos oss numera föga eller icke existerar, och att den finnes i umgänget ännu mindre, än inför lagen. Den Adelsman, som bröstade sig öfver sitt adelskap, som i grund af det, sökte förhäfva sig öfver en ofrälse, skulle göra sig löjlig, och försöket hörer derföre numera endact till sällsyntheterna. En Adelsman, som ej har något annat för sig än sitt diplom, vore det än aldrig så gammalt, men saknar, vi säga icke talanger, men relationer, förmögenhet eller skicklighet att producera sig, kommer icke längre, hvarken i befordringsväg eller i umgängeskretsarna än en ofrälse af samma förhållanden, och i förbindelser af hvad slag som helst, vänskapligt umgänge och äktenskap göres ingen, eller så godt som nigen åtskillnad emellan frälse och ofrälse. De förmåner, som konstitution och lagar tillägga Adelsmannen: rättigheten till ett antal platser inom den högsta lagskipningen, beredningen och banken, samt ett högre forum i vissa fall, äro så obetydliga, att de öfriga klasserna icke hafva skäl att missunna den, eller att de icke kunna sägas npphäfva den allmänna jemlikheten mel!an stånden. i Icke desto mindre existerar en ganska bestämd och oemotsäglig ståndsskilnad, ett faktiskt företräde, beviljadt Adein framför de öfriga stånden, hvilket det vore en orimlighet, att vilja sätta i fråga. Ser man sig omkring, så finner man Ådelns inflytelse och preponderans märkbar öfverallt. Beträder man hofvets krets, så ser man