I Nr 109 af det fjerde Aftonbladöet omnämnes ett uppträde med tvenne af Lucien Bonapartes söner, om hvilket de utländska tidningarna. då berättade detaljer, som kastade mycken skugga på de båda unga prinsarne. Ett bref från Rom, i en Engelsk tidning med sista posten, framställer händelsen i ett helt annat ljus; och anse vi oss, då vi meddelat den förra versionen af saken, icke heller böra underlåta att göra våra läsare bekanta med den sednare. Det ifrågavarande brefvet lyder som följer: Utdrag ur ett bref från Rom, dat. den 20 Juni 1836. Den sorgliga händelse, som nyligen inträffade i Canino, fortfar att vara ett allmänt talämne härstädes. Namnet Bonaparte har åt densamma gifvit ett ökadt intresse, och väckt den allmänna nyfikenheten till en ovanlig grad; men ännu är det svårt att med visshet bestämma hvilka orsaker, som föranledde denna besynnerliga affår, eller att komma till en riktig slutsats rörande alla omständigheterne dervid. Pierre Napoleon och Antoine Lucien, söner af prins Lucien Bonaparte, hade de sednare åren bott på Canino, en landtgård belägen inom Påfvens stater. Deras smak för jagt och landtliga nöjen, och nödvändigheten att beständigt vara beväpnade för att skydda sig mot anfall af röfvare, hvilka äro så vanliga här i landet, hade vant dem att aldrig gå ut utan att vara försedda antingen med gevär eller andra fötsvarsvapen, dem hvarje Romersk prins dessutom har rättighet att bära. Denna deras vanå, som utan tvifvel i andra hänseenden syntes temmeligen besynnerlig, gaf snart anledning till vissa berättelser, hvilka begagnades för att väcka oro hos påfven deröfver, att de vistades i hans stater och jör att locka af honom ett dekret, som förviste dessa unga prinsar från påfhga området. Hans Helighets beslut var dem redan kungjordt; pass hade blifvit dem lofvade, och de voro som bäst sysselsatte med beredelser för sin afresa till Amerika, då de helt oförväntadt blefvo anfallna af en hop pifliga karabinierer, utan att de förut fått ringaste notis om att man hade for afsigt att arrestera dem! De tvenne bröderne voro icke tillsamman vid detta tillfälle. Den äldste, Pierre, spatserade helt fredligt på en öppen plats med befälhafvaren för karabinierne; han blef första föremålet för anfallet. Då han nu såg sig angripen aj flera personer, hvilka icke ens sade hvarföre de anföllo honom, :kom han helt naturligt på den tankan, att deras afsigt var alt mörda honom, och han försvarade sig derför ganska tapper! och modigt. Inom ett ögonblick var han lik