Aftonbladet – 6 augusti 1836, sida 2

WEAR BENDER: Nya Argus har i dessa dagar äfven börjat deltaga i striden. om de Norska unionsförhållanderna. Vi införa här, nedan. -ett utdrag af den: deduktion, som fimnes i sista: numret. deraf, och som fyller hela bladet. Argus utgår väsendtligeh från den åsigten, att förening är ett oriktigt användt ord för. förbindelsen mellan Sverge: och. Norgejoch att mycket af de-förvillade begreppen i detta ämne härrör ifrån en oriktig uppfattning af. detta. uttryck. .Minga, ja ganska många, här i Sverige, som äro upprigtiga och varma. vänner. af Norriges frihet, som lifligt. sympatisera derför, och som alltid varit på Norrmännens sida under hela dep långvariga Amalgamationsstriden, kuana likväl icke dölja sin förundran, och veta, som man säger, icke hvar de äro hemma, då de höra att konungen, som i Sverige kallas Carl den XIV, i Norrige skall kallas Garl den III, vidare att Norrige skulle kunna och med rätta borde ega, ifall Norrmännen ville bekosta den, en ifrån Sveriges helt och hållet skiljd och oberoende diplomatisk representation hos främmande makter, för att der bevaka och i separata negociat oner fullfölja Norriges intressen, samt slutligen att äfven Norrige genom Norriges konung skulle kunna ingå och afsluta fördrag och traktater med främmande Regeringar, skiljda ifrån och möjligen snörrått stridande mot de fördrag och traktater Sverige genom Sveriges konung med samma Staters Regeringar ingått; ja, det är icke nog med att de blifvit förundrade häröfver, många ha till och med, utan närmare undersökning, i sin ovetenhet tagi: för afgjordt, att detta vore anspråk, efteråt väckta af Norrmännen, som strida emot Föreningen, och ha deröfver intagits af ledsnad och missnöje. Men både det ena och det andra, både missnöjet och förundran äro lika omotiverade och orättvisa; och för att rigtigt öfvertyga sig derom behöfs det blott att genomläsa det nu åberopade förtjenstfulla betänkandet af Storthingets Komite, hvilket evident utreder saken och som idagalägger att de förmenta såkallade anspråken endast äro klara, oafvisliga följder utaf Unionsfördragets anda och tydliga bokstaf samt utaf de båda Rikenas genom fördraget bestämda, sjelfständiga eberoende, fullkomhgt jemnlika och fullkomligt främmande ställning bredvid hvarandra, blott förenade derigenom, ehuru i allt annat fullkomligt distinkta och separerade, att Norrska kronan är placerad på samma bufvud som den Svenska, så att det gemensamma Öfverhufvudet uti sig förenar två personer, Norriges Konung och Sveriges Konung. Vi anse det ent af för lycka för båda Felken, att hela deta förhållande blifvit så klart utveckladt af Storhingskomiten, ty begge folken komma derigenom till tydlig insigt af sin ställning till hvarndra, och för Nationer likasom för enskilde är let alltid en stor fördel, att bestämdt känna in ställning, och att icke göra sig några illuioner eller origtiga begrepp derom. Men änwu utur en annan synpunkt anse vi fördelen vara gifven deraf, att hela detta förhållande ändtigen blifvit klart och med full konseqvens ramstäldt och lagdt i öppen dag. Ty när Svenka allmänheten får se och öfvertyga Sig, att illa. dessa yrkanden om Unionsflaggan, om vapet på Norrska myntet om konungens namneckning, om Norriges diplomatiska representaion m. m., hvarom den äfven i: Norrska tidingar hört talas, men otydligt och oredigt, och