Aftonbladet – 6 augusti 1836, sida 2

dagsmannens stundom ngot tvetydiga meriter, och han skall, om ham han har lust och faller bet för näringslifvet, icke nödgas afstå derifrån, emedan han af sjelfva födelsen är kallad till embetsmannalifvet. En annan och motsatt fruktan, som man hört yttras af motståndarna till en representationsreform, är, att Adeln genom en sådan skulle helt och hållet utträngas från all delaktighet i den nya samhällsbyggnadens vårdande. Detta synes oss emedlertid alldeles icke att befara. Representantvalen komma naturligtvis att bestämmas af förtroendet, och detta att fästa sig vid tvenne grunder derför, som aldrig skola sakna sin vigt: dugligheten och förmögenheten. Att den Svenska adeln eger dessa båda egenskaper i jemförelsevis åtminstone lika stor del, som de öfriga stånden, lärer icke falla någon in att bestrida. Den utgör en ingrediens af den bildade klassen; den har till en stor del egnat sig åt statens embeten; den innehar en ansenlig del fast förmögenhet; är det då troligt, att icke många af dess ledamöter skulle anses såsom ganska förtjenta kandidater till riksdagsmannakallet, och anses kanhända mer än nu, då ingen möjlig ståndsafumd, ingen kastskilnad kunde blarda sipa orena bevekelsegrunder i den allmänna eller enskilda sinnesstämningen? Långt ifrån, att en förbättrad representation skulle medföra någon nedsättning af adelns anseende och betydenhet, tro vi således tvertom, att den skulle vara ett medel till upphjelpande deraf. Dess existens såsem privilegierad korporation skulle visserligen. försvagas, med tiden till med alldeles försvinna; men dess välstånd, såsom en klass individer, såsom en medlem af den stora samhällskroppen, skulle dereimot. förkofras, emedan den komme ej att bli en parasitväxt derpå, hvilket den nu till: någon del är, ntan en. ingrediens deri,;: stark, frisk och lycklig: genom. dess lycka och helsa.