Aftonbladet – 5 augusti 1836, sida 2

i St AR 0 SS WU speare gjort af Yorkoch Lankasterhusens strid , fn allt jemt en gammal olycklig drottning (Henrik VI:s enka), som förut spelat en stor roil i dessa piecer, men numera icke har något att göra med sjelfva handlingen, utan blott går omkring och förbannar och smädar alla, såväl fordna vänner som fiender; är förj biltrad mot alla, som hafva någon framgång, och fröjdar sig endast åt olyckan. Det är blott några få ämnen, hvyarom denna bedröfliga gengångare predikar. Alla fasa eller le åt hennes ord; men ingen bryr sig för öfrigt om henne, ingen lägger vid sig hennes korprop, ingen i blir förtörnad öfver dem, ingen söker aflägsna eller ens svarar henne. Alldeles ett sådant der ruskigt spoke, som med sin monomani förförer sig på alla, har Argus förefallit oss vare i sednare tider; vi kunna aldrig slå upp Shakspeare och läsa den elaka, men olyckliga Margaretas gräsliga svanesånger, utan att tänka på honom. i För att muntra läsaren något efter föreställningen af dylika otrefliga spökfigurer, vilja vi uppräkna några af den store kannstöparens sednaste upptäckter. Han, densamme som fordom var republikan, har förmodligen nyss fått tag i någon befängd Tysk bok (och efter den sista, han läsit, modelleras alltid hans jargon för dagen), i hvilken han hittat, att republiken är anarki och näfiätt; och så snart han hittat ett dylikt kostbart korn, drar han upp kråset, snyter sig och utbasunar upptäckten. Nästa upptäckt är, att mouvementet i jFrankrike är för okunnigt att kunna inse? detIta; men de Tyska jakobinerne och republikanerne, Siebenpfeifer, Wirth m. fl., som kanna sin Tacitus, göra ingen hemligbet deraf. Utan tvifvel är denna uppgift att de känna Tacitus sann, ehuru mången hittills trott, att en Årago, en Dupont, en Barret, och polythekniska skoJan, i allmänhet känna Tacitus fullt så väl som alla Siebenpfeifrar, Achtpfeifrar, Neunpfeifrar eliler hvad de heta, ja! som någon på hela Norrtullsgatan. Det ligger en vacker portion — vi vilja icke ens säga inbilskhet, utan — ren galenskap uti ett dylikt afgörande omdöme om en öfvervägande och i hög grad bildad del af en I stor nation, som både theoretiskt och praktiskt läsit historien för Europa och gått i spetsen för dess bildning i snart ett halft sekel. Om Jakobiner har hela den tänkande allmänheten lika dåligt begrepp, som Argus; men deremot är icke mångom gifven en nog hård panna att utan all blygsel sammanblanda a!lt mouvement ned Jakobiner, det vill säga dem, som förakta eller hata doktrinärernas eländiga och för heliga alliansen krypande politik , med dem , som ville bygga en stat på blod och bela den tvåbenta masssns vwilja?. Det ligger för mycken antingen enfald eller oärlighet i det påståendet, att hela mouvementet är republikanskt och alla republikaner Jakobiner. Det är för mycket löjligt att vilja inbilla oss, det någon tanke på mordförsök mot Ludvig Filip eller ens någon egentlig republikanism uppstått till följe af iheorier, eller någonsin framträdt i handling, om icke Julilöftena blifvit i så många vigtiga fall åsidosatta. Hvarföre funnos då inga republikaner kort efter Julirevolutionen, innan motstånds-systemet hörjade? Men härom lönar det icke mödan att tvista med den gamla kannstöparen, som alltid börjar de sig så kallande argumentationerna med att helt ogeneradt framkasta premisser, såsom gifna, hvilka just utgöra den förnämsta tvistefrågsn. De högst vigtiga upptäckterna i Schweitz t. ex. har han och ingen annan gjort. Det enda, som andra menniskor märkt från det hållet, är, att Frankrike, Ryssland och Österrike i broderhg enklang begynt låcka och hota de Schweitziska styrelserna att fördrifva eller fängsla och utlefverera en hop personer, om hvilka deremot ingenting nytt är uptäckt, om icke det skulle vara nytt eller oväntadt, att de i sin landsflykt äro likdana, som man redan kände dem hemma hos sig. oo ÄNNU ETT ORD OM NORSKA UNIONEN. Mången torde tycka, att det redan är nog debatteradt om Norge, och anse detta ämne uttömdt genom den polemik, som i några uppsatser fortgått mellan Dagligt Allehanda och Aftonbladet. En förnyad uppsats uti det förra a dessa blad för i Tisdags utvisar likväl så förvillade begrepp hos Redaktionen af Dagligt A!t.handa om sjelfva grunden för och väsendet af