Aftonbladet – 5 augusti 1836, sida 2

HVAD MAN EGENTLIGEN KAN LÄRA AF MINERVAS OCH ARGI YTTRANDEN OM ALIBAUD. Argus gjorde här om dagen en ganska riktig enmärkning, nemligen huru obillig den klagan är, att Svenska regeringen icke offentligen framlägger sitt system och sin politiska tro. Man finner dessa ganska fullständigt framlagda i de tidningar, som blifvit gynnade och påtagligen arbetat, icke i styrelsens interesse (ty det vore ett stors missbruk af ord), utan efter en högre impuls, under högre auspicier. Sålunda hafva Fäderneslandet, Granskaren och isynnerhet Minerva (som, på omslag och för att synas sjelfståndig, en gång om året amgriper någon enskild åtgärd, eller för att nyttja ett af hennes egna uttryck, pjettar) ganska påtagligen ådagaJagt, bvad man tror och fruktar och älskar och vill på de orter, der dessa tidningar finna sma sympathier. Öpnare än i Nr 85 (för d. 25 Juli) har Minerva aldrig framlagt den hes henne och hennes gynnare rådande tron om reforwacr. — Dessa skola blott vara en förevändning af dem, som vilja revolution; och ingen vill revolution, d. v. s. reformer , för annat ändamål, än att komma till makt och anseende eller förbättra en förtviflad ställning — hastigt bifva någon ting, utan ati egentlig mening duga till något, hastigt komma till rikedom och njutningar, utan att arbeta. Detta är det rätta och sanna fröet till revolutionerna; och det mognar obehindradt under skydd af irreLgiositeten, som återställt egoismen i sina lärreligiositetens) af christendomen underkända fördelar och med detsamma sönderrifvit de moraliska banden.? Och man vet ju, att christendom och moraliska band endast finnas hos dåem, som motarbeta revolutioner, d. Vv. s. reformer! att desse aldrig brukat rifva ifrån de öfriga och sätta sig sjelfva i besittning af makten och inflytandet ! Om detta rifvande något ofta uppenbarat sig ibland dem, som hata revolutionerna, eller hos de konservativa, så bar det ingenting på sig; inom det lilla slutna koteriet är ett dyakt rifvande ganska förenligt med christendomen; och att det just utgör ett moraliskt band mellan dess medlemmar, det bar hela verldens historia visat. I Frankrike är detta band slitet — eller rättare bandet sking