Aftonbladet – 4 augusti 1836, sida 3

För ofrigt är man vid olfvenbeskrine iäckningsart alldeles icke inskränkt tll de här anBrånd eller förskämd olja, som af växtämnen, , är ofta kan hafgifue nisterialierne:; så välaf animaliskt fett, härtill användbar och hvilken man va för billigt pris, då den ganska litet begagRS. Dessa oljor blifva mycket förbättrade, ffvensom tjäran erhåller tll deta bebol mera snidighet och böjlighet, om tillsats göres af någon fet och icke torkamde olja eller smör, smält talg etc. som också kan i ett ganska orent tillstånd användas, men är bäst att till andra lage begagna. Likaledes är man icke inskränkt till endast garfvarebark. Äfven grofirådiga mossoch tågartler som i skogarna innss i öfve flod, srofva luddiga sågspån från vat ensågar, trådiga rötter ete., kunna till deta behof i stället för garfvarehark begagnas. Några andra dyrbara materialier är ej nödigt att påtanka. De nu namnda äro för ändamilet fullt tjenliga, och i flere afseenden de bästa. Jag har i synnerhet hegagnst frisk, luddig brukad garfvarebark, både för det jag fannit den vara bäst och äfven derföre, att den kunnat erhållas i största myckenbe: utan bhetalning Men gafvarebarken är dock icke på alla orter så luddig som här i Berlin, hvarest den rå barken krossas och males på en qvarn med vanliga qvarustenar. Der barken stampas sönder blir den icke så luddig och är mycket sämre til begsgvande än den malna. Meu hår, hackelse och dylikt är icke bärtill dugligt, emedan dessa genomdrankas mindre af tjaran. Fastön vid denna täckningsart flere brännbara materialer, såsom tjära, bark m. m. användes, så äro taken dock fullkomligt såkra emot eldsvåda, emedan föreningen aflera och sand med de öfriga ämnena borttager deras bräntbarhet, så att man kan på ett sådant tak lägga en eldbrasa utan all fara. Blott på den fläck der hettan verkar, utsteker ur tjäran något brännbar gas, men 1ngen vidare förbränning, emedan luften, eler rättare syrgasen afhålles af leran och sznden och hvarföre en fullkomlig förkolning icke är möjlig Ett på detta sätt skadadt ställe kan med påstrykning af tjära åter repareras. Ofverhufvud lemvar detta täckningssätt mera säkerhet emot eldsvåda än hvarje annat, ty först envändes här mindre träd än till branta tak, och för det andra har ett sådant tak den vigtiga egenskapen att vara fast och Jlufttätt, så att om vådeld i byggnnden uppstår, kan den l:kväl icke brinna med sådan kraft, som i hus med tegeltak, hvarest utom den större mängden träd, draget emellan hvarje taktegel ökar eldens häfighet. Slutligen får jag anmärka, stt någon vid begegnande af detta täckningssätt varit af den meningen, att hvarje serskildt lag med tjöra först norde uttorka, innan nytt lag pålägges. Men detta är icke riktigt, emedan derigenom hvarje påstrykning förlorar en del af sin flyktiga olja och qvarlemnar den hbartsaktiga beståndsdelen, och hvarfore ett sådant tak intet får den elsasticitet som är en hufvudidee wid hela detta täekningssätt. Försök att begagna förut beskrifne taktäcknings-materialier till gångvägar. Det är visst ett allmänt erkandt behof att hafva rena och torra gångeller fotvögar, och Jag vågar säga att intet är lättare och billigare än att förskaffa sig desse. Härtill behöfver man blott gifva vägen en liten upphöjning så att vattnet icke stannar derpå, på samma sätt som stengator nu vanligen läggas. Denna väg blifeer härefter med den förutnämnde lerblandningen jemnt belagd tll omkring 1 tums tjocklek, hvarvid man låter sidokanterna tunntafslu ita. Sedan detta väl uttorkat, anstrykes det starkt med tjära, och då denna anstrykning intorkst, så förnyas tjär-anstrykningen ännu en gång, fastän tunnare, hvarefter den sålunda tjärade ytan genast beströs med skarp torr sand, och hvarefter vågen kan, såsom färd:g, efter en dag begagnas. Eu sådan fotväg står länge och håller sig torr och ren, samt fri från ogräs. Helsinsbors och Pamlösa den 27 Ju 1836