Aftonbladet – 4 augusti 1836, sida 3

medan det ofia händer att desså ställen f sprickor vid torkningen.) Sedan detta lager är torkadt, som vid gov väderlek sker på en dag, skall det väl indränkas med tjära, medelst en borste eller pensel. Förmedelst barken eller de andra blandningsämtiena, genomdränkes massan lått af tjäran och bildar en skifvig yta, som icke, likasom oblandad iIera, är underkastad sprickning, utan behåller sin böjlighet (elasticitet) hvarrtill tjäran synnerligast bidrager., Så snart lagret är al tjäran genomdrankt och ytan torkad, btistryker man det å nyo mea tjära möjligast tjockt, och då ett lagom stycke, heleller hbalfqvadratruta (1 ruta håller 12 foi på ena sidan — 144 qvadratfot) på detta sätt är bestruken, beströr man denna del med möjligast skarp, förut torkad och från stenar befriad mursand, så tjockt, ait intet af anstrykningen synes igenom, och så fortsättes till dess hela taket är öfverströdti. En del af sanden förbinder sig härvid med tjäran och bildar ett vext, böjligt lag, men ändå så fast, att man kan gå derpå; dock bör man akta sig att skada det; då den öfveiflödiga sanden bortsopas, som bäst verkställes med en passande qvast, stycke för stycke, ifrån det ena på det audra, allt eftersom anstrykningen fortgår. ) Härefter skall, på samma sätt som förut är beskrifvet, arbetet åter förnyas, blow med den skilnad, att lerlagret nu kan göras något tunnare. Vid uppläggningen af dewta lag kan man, för att icke genom för mycken trampning skada det undra, ännu mjuka lagret, antingen derå flytta ett bräde att gå på, eller ock kan denna uppläggning göras efterhand genast vid austrykningen, då den ofverblifna sanden väl undansopas stycke for stycke. Då hela taket blifvit med detta andra lag af lerblandningen jemt betäckt och väl genomiorkadt, skall på samma sätt som förut är nämdt, äfven detta med tjära väl genomdiänkas uch för öfrigt på lika sätt förfaras, likväl att man låter den öfverflödiga sanden slutligen blifva qvarliggande, och hvarefter man kan anse taket färdigt. Då emellertid dem med tjäran icke förbundna öfverflödiga sanden, genom storm och regn efter hand från taket bortföres, och det ötra lagret blifver vid stark solvärme något mjukt, så att det genom gående derå lätt kunde taga skada, så är mycket nyttigt att äfven bortsopa denna sand och gifva hela taket ännu ett ytterligare tunnt lag aflerblandningen, som efter torkningen tjäras och med torr sand öfverströs, hvarmedelst en yta bildas som icke lätt skadas, och det hela får äfven öfverhufvud mera vesraktighet. Hela ideen af ofvan anförde taktäckningsmetod är, som redan är omnämnrdt, att bilda ett nog fast, men ändå eftergifvande och vekt lager. Fastheten erhålles genom lerans och 1järans förbindning, massan blilver af tjäran genomdrankt och erhåller den afsedda egenskapen. Det eftergifvande och veka lagret bildas af tjära och sand. De flerfaldiga lagren äro behoöfliga för att skydda hvarandra emot atmospherens inverkningar och att öka den elastiska egenskapen af det hela. En 2f denna taktäcknings goda egenskaper är, att fortfarande våtväder, som verkar mycket oförde:aktigt på andra täckningsarter, har på densamma intet menligt inflytande, utan snarare bidrager till dess varaktighet, som jag både genom tillfäliiga och med afsigt anställde försök haft tillfälle att utröna. Fastän jag har den öfvertygelsen, att ett på här beskrifne sätt anlagdt tak är af lång varaktighet, så kan likväl vid dyrbara praktbyggnader och der materialier na äro billiga, det öfre lagret på förenämnda sätt 2 eller 3:dubblas, men hvarvid de undra lagen kunna göras tunnare. Ju gröfre eller skarpare sand man härtill använder, desto bättre är det, och i brist derai kan man afven begagna sönderstött tegel med mera dylikt. Tjockflytande tjära, som innehåller mera hartz, är fördelaktigare än den tunna, som innehål er mora flyktig olja. Beträffande kostnaden af denna taktäcknving så är den ganska ringa. Hufvudsakliga utgiften är för tjäran, hvaraf till 500 qvadratfots täckning åtgår omkring 1 12 tunna tjära. Tzeckninsens tHocklek utvaär fullt I tum och