Aftonbladet – 30 juli 1836, sida 3

wit mördad. Förvåningen blef allmän, men han tillade: Hon har brunt hår, och ser ni icke röda hårstrån emellan hennes naglar? hon är mördad hon har kämpat mot en rödhårig person. — Allas ögon fäste sig härvid på den rig person. g ? sig P dödas måg; han var rödhårig; hans förvirring var synbar, han arresterades och väntar nu sin dom. Hvilken domare, hvilken betald embetsman skulle väl hafva visat mera skarpsynthet och omdöme, är denna obetalade juryman? I ett Engelskt blad står att läsa ett bref från Lissabon dat. d. 18 i förra månaden, hvilket innehåller följande: Om det unga Kongl. parets privatlif berättas många rolig: saker. Donna Maria da Gloria tyckes vara af ett högst skämtsamt lynne, och är ytest liflig och yr. (Originalet har: wild as a kitten.) Derjemte är hon begåfvad med en ds:n förtr:fligaste appetit: Hon gör blott ett enda mål om dagen , men detta räcker från morgon sill qvåll, och hon har beständigt i banden, väl icke såsom konungarne i sagan sin spira, men ett dugtigt stycke smörgås. Under sina lediga stunder — och sådana har hon minga — far hon omkrivg rummen, och håller väsen och Ieker med sin gemål prinsen, hvilket vanligen slutas med lika upptåg med de närvarande hofdawmerna. För några dagar sedan förföljde bona den gamle Don Lourenco de Lima, från rum till rum, med en sax i handen, för att khppa ett stycke af hans rockskört ; men då det lycxades hocom att genom en väl utförd reträtt rädda sig och sitt rockskört, så fingo i stället de yngre hofdamerpe känna på Hennes Maj:ts sax, som behagade klippa stora stycken ur deras pösärmar. Prinsen är lika munter, och såväl för sitt glada lynne, som vänliga ansigte, mycket afhållen inom palatset. Det kotteri, som omger ået Kungliga paret, är litet men valdt. Det består af den ofvannämnde Don Lourenco de Lima, farbroder till Markisen Ponte de Lima, ett sannskyldigt ideal af en åldrad Adonis, med glasögon, paraply o. s. v. och hvars bedrifter stå upptecknade i skräddareembetets i London annaler; Don Thomas de Mello, en koloss med herkuliska former, och som, fastän han härstammar från ett af de ädlaste Spanska hus, tog tjenst som simpel dragon under kriget på halfön, och utmärk— te sig i slaget vid Albufera; vidare fru markisinnan, numera Hertiginnan af Ficalho, en ganska älskvärd dame, samt slutligen den täcka Donna Maria das Dores, markisinna af Iria.