Aftonbladet – 30 juli 1836, sida 2

0 VA MAME VMA MOV 0 MAL AA andra dem, för hvilka hon är stif.ad, att tåla allt sådant, och belägger dem med straff, om de våga klaga deröfver, ett straff, hvarifrån endast domarens miskund och gardes-officerarnes ädelmod kunna befria dem. Då denna sistnämnda lag tillåter, att gripa hvar och en af oss, som gjort något oljud på gatan, föra honom i arrest öfver natten, följande dagen transportera honom mellan Gens darmer upp i Polisen, eller, i lindrigaste fallet, vid vite uppkalJa honom dit och der döma honom till vatten och bröd eller böter, förbjuder deremot den andra lagen Polis-betjeningen, att tilltala en Ryttmästare och Kammarherre, som håller på att rida öfver någon på gatan, ålägger domaren att afvisa det obefogade klagomålet deröfver, och då det slutligen emottages, fördröja dess behandling i åtta dagar, befria svaranden fråa besväret att sjelf infinna sig, förbjuda klaganderna, att medtaga vittnen till sin utsagas bestyrkande, och slutligen afgöra saken på det sättet, att käranderna hotas med straff, om de icke nästa gång tåligt låta rida öfver sig. Åntingen, så hafva vi resonnerat, finnas dessa olika lagar, eller finnes blott en enda gemensam lag för både officerare vid hästgardet och skomakare-gesäller, en lag, sem förbjuder och bestraffar gatufredsbrott, som förbjuder domaren alt någonsin vägra stämning, som befaller brottmåls skyndsamma företagande, svarandens personliga inställelse vid sådana vittnens afhörande, och ordentligt Utslags afkunnande med ordentlig besvärs-hänvisning. I det förra fallet har det vederfarits oss hvad rätt är, och vi hafva ej att beklaga oss öfver något annat än vårt missöde, som låtit oss födas i ett land, med en sådan dubbel lagstiftning. I det sednare fallet åter lärer förfarandet mot oss icke vara alldeles riktigt, hvarken å Hr Ryttmäst. Wrights eller å Hr Lagman Harlingssons sida. Någon har väl sagt oss, att man öfver sjelfva Poliskammarens åtgärder kan anföra klagomål hos konungen, men hvartill skulle fordras protokolls-utdrag. Som vi nu blefvo hotade med straff, om vj mer återkommo i detta ämne; våga vi icke mer visa oss der, för att ens begära ett sådant protokolls-utdrag. Måhända har äfven allt emot oss tillgått i laga ordning, både på gatan och i Polisen. Vi ha således icke trott oss äga någon annan utväg öppen, än att omtala saken för rättvisans väktare, Hr Justitie-kansleren, af hvars höga upplysning och kraftfulla opartiskhet vi ödmjukl. bönfalla, att erhålla kunskap, hvilkendera som felat, antingen vi — det har då skett af oförstånd — eller Ryttmästaren Wright och tillförordnade Polismästaren. — Skulle möjligtvis det sednare vara händelsen, så äro vi förvissade om att genom Hr Just.-Kanslerens åtgärd vinna upprättelse, och det skadestånd, hvars belopp wi torde få uppgifva under målets fullföljd. Storm. Allern. Konung! Öfver bifogade utslag af Öfver-StåthållareEmbetet för Polis-arender af den 8 dennes, får jag härmedelst anföra underdåniga besvår. Jag blyges icke att tiilstå min okunnighet, det jag ej förstår hvad Poliskamuwaren i Stockholm till sin verkliga natur är. Om den är en magt, som har att disponera öfver ett antal tjenare och handtlangare, och, stödd på deras armstyrka, tror sig kunna göra hvad ögonblickets ryck ingifver henne, så måste emot densamma cunna sättas en annan armstyrka, då den fysiska ötverlägsenheten får gifva utslaget. Ått jag allit på en sådan förmodan, skall E. M:t, som ag vågar hoppas, nådigst ursäkta mig, efter hvad om öfvergått mig. Ar den åter en laglig uktoritet, hvilket man skulle kunna tro, då der öres Protokoll, då vittnen höras, lagrum åbeopas, utslag fällas och besvärs hänvisning gifes, men icke desto mindre förfar på det sätt, ag här nedan skall hafva nåden utveckla, så r den, efter min mening, ännu tadelvärdare, n om den vore hvad jag först förmodade. En ärmare utveckling af saken torde bäst bestyra denna min förutsättning Den 7 Juli, kl. ungefär 6 om aftonen såg! ag från fönstret i det rum, jag bebor hos Trak-) ör Schalin, på Grefve Magnigatan å Ladugårdsandet, huruledes Ryttmästaren vid Eders Maj:ts sifgarde till häst, Kammarherren Herr Wright, om ridande, då tvenne före honom gående nglingar pekade åt något föremål , hvarvid Vrights häst skyggade åt sidan, och ryttaren, om ej satt väl fast i sadeln, var nära att falla I Tr I TR JAG amanda: I cs TRA mm M ms RK