Aftonbladet – 29 juli 1836, sida 3

Hur långt det Brittiska Bibelsällskapets nit går, synes af en i London utkommen berättelse om en år 18382, för den heliga skrifts kringspridande företagen resa, längs kusterna af China, till hvilket ändamål Missionärerne hade befragtat ett skepp om 111 Tons, och lastat det med 20,000 exemplar på Chinesiska språket tryckta biblar samt Kristna läroböcker, hvilka de sökt att gratis utdela bland innevånarna på de serskilda ställen, der de gingo i land. Oft ver allt bemöttes de med den största höflighet af auktoriteterne, men tillika med det största miss troende; ötver allt sattes de under tillsyn och sträng kontroll, och tillätos ej inkomma i städerne eller längre in 1 landet ; öfverallt varnade öfverheten folket för dem och deras böcker. På de flesta ställen kastade menigheten sig emedlertid begärligt ofver de utdelta skrifterna. Vid inträdet i en by i provinsen Schantong, tilltalades de sålanda af tvenne gubbar: Vi hafva sett edra böcker och behöfva dem ej; vi äro nöjde med våre vises laror; de stå långt öfver alla de främmande, J kunnen bringa oss; vi behöfva icke edra böcker, här är vägen, gån! En gemmal general, som förde befälet i bergstrakten, och hos hvilken de hade företräde, utforskade dem, och rådde dem sedan, att tåga hem igen, och säga till dem som sändt dem, att deras mödor och penningar voro förspillde; det var, endast lösdrifvare och lättingar, som emottogo deres böcker; hans hofs befallning lydde, att man skulle behandla främlingar böfligt, men icke tillåta dem att qvarstanna i landet och kringsprida sina meningar; han hoppades nu åtminstone, att de ville vara nog tacksamma för hans höfhghet, att icke gå i land på något annat ställe, som stod under hans befäl. I den sydliga provinsen Kiangnan, mötte deras bemödanden en något bättre emottagning. Be-fälbafvande generalen i den stora handelsstaden Kiangu, lät helsa dem och säga, att han hade sett deras böcker och funnit dem goda, men de fingo hkväl icke på något sätt inträde i sjelfva staden; och då de seglade derifrån, åtföljdes de af 11 krigsskepp, hvilkas amiral kom om bord till dem; det var en fromsint man ; han talade litet, men var ganska höflig. Orsaken hvarföre han lät eskortera derasfartyg, var för att visa dem vägen ut igenom de farliga Ö-grupperna.