Aftonbladet – 29 juli 1836, sida 2

8 MA RER RER PEfB dervisa; att öfvertyga det eftersinnande förståndet (hvilket andre jemväl anse för undervisning) — mer än att vinna de flyktiga passionsfulla känslorna — med ett ord sanning, rättwvisa, se der publicitetens måli allt, mot alla. — — Frågan bör aldrig vara mellan hvilka striden gäller, utan blutt svad den gäller. Om omdömet träffar in med den enes eller den andres, med regeringens eller oppositionens, bör alltid vara underordnadt den egna öfvertygelsen; etc. Det är då också lika gifvet, att om man finner regeringen eller dess tidningar hbafva rätt, man också måste erkänna detta — b.efve man än, såsom Dagligt Allehanda varit sednast i går, i stället för att vederläggas med ett enda skäl, utsatt för låga insinuationer om kraftiga handtag, pohtisk omvändelse, ja till och med äkta förening med personer af de mest stridiga grundsatser. Allehanda söker således förgäfves efter sklet, hvarföre Aftonbladet med en sådan bitterhet anfallit det för dess tankeyttringar om de Norska sakerna.? Ingenting är vanligare, än att när man bar en sjuk sak att försvara, så börjar man tala om publicitetens ändamål. Hvad anledning gaf väl Aftonbladets artikel, att uppsälta en lång kria af dessa a:lmänna satser, hvilka vanligen utskickas såsom prospectus ifrån skriftställare af alla partier, och hvilka vanligen alla partier räkna sig tillgodo? Med vår lilla Onsdagsartikel står det åtminstone icke i mera sammanhang, än mindre i något kausalitetsförhållande, än gudsfred med yxeskaftet. Hafve vi med ett enda ord påstått att Red. af Dagligt Allehanda skrifvit emot sin öfvertygelse? Nej. Hafve vi deruti bceskyllt Dagligt Allehanda för någon omsadling eller omvändelse? Nej. Hafve vi anfallit Allehanda med bitterhet? Icke ett enda ställe uti vår .upsatts förråder det allraminsta humör: eller : frångående af den skämtande ton, hvari vår lilla adress var affattad. Hvad hafva vi då sagt? Jo endast och allenast att Allehanda haft orätt; att den gifvit ett kraftigt handtag åt de maktegandes åsigter genom sina förnyade påståenden om det Norska folkets otacksamhet mot Svenskarne, och att detta uppträdande å Allehandas sida, för detsamma uppväckt en lhiflig sympati uti vissa af de högre kretsarne och vid hofvet, hvilken också gifvit sig luft uti Svenska Minerva. Hvilkendera nu träffat rätta förLållandet, och antingen det är Allehanda eller vi som förvridit historien, förnekat bevista fakta och satt sig öfver all sund logik, derom skall säkert det eftersinande förståndet och icke de flyktiga passionfulla känslorna döma, sedan de hithörande ämnena med sina föroch motskäl hunnit debatteras till slut. Till en början bedja vi att få förvisa Allehanda till nästföregående artikel. — Att Allehanda genom sina artiklar om Norrmännens otacksamhet gifvit det antinorrska eller amalgamations-partiet och dem som varit förtjuste af Minervas ord af Carl den Store ett kraftigt handtag kar möjligen vara något öfverdrifvet sagdt, och vi öfverlemna gerna åt Allehanda sjelf, att finna detta handtag så klent det behägar; men att detsamma uppväckt Minervas sympati låter sig icke bestridas, enär sådant statt med svart på hvitt att läsa i hennes sista numror. Ått det icke roar Allehanda, att nu igurera i sällskap med Mineva och Götheborgs Dagblad, förandrar oss icke, men derför må let skylla sig sjelf. För öfrigt, till en liten vedergällning för de nånga vackra yttranden Allehanda nu tillåtit sig m Aftonbladet och serdeles dess hufvud, att Ildrig hafva utmärkt sig för enthusiasm eller ögt intresse för någonting m. m., och för den änsyftning som nu åter, likasom vid hvarje nnan liten skiljaktighet i opinioner emellan Uftonbladet och Dagligt Allehanda, göres på det örras många prenumeranter, försäkra vi Allehana, att vi icke ett ögonolick misstänkt dess hufvud för orena motiver; tillåtande oss tt fordra samma rättvisa tillbaka, så länge det cke kan visas, att Aftonbladet någonsin brustit konseqvens uti sina uttalade opinioner, eller ållit sig undan ?från striden, när vigtiga amhällsfrågor varit för handen ; och att i nu såsom alltid uppriktigt önska att Alleandas berömliga bemödanden måtte, motsvaras talrikare prenumeranter. Men vi tillåta oss dermte den oförgripliga meningen, att det till vinande af detta ändamål blir alldeles nödvändigt, — AN ar sr mm Av FK FTF JAA RARP OG