Aftonbladet – 29 juli 1836, sida 1

VV OS PV MV TAR AL MAT let, så kan detlikvälicke nekas, att denna högst vigtiga sak ännu icke är reglerad på sådant sätt, att dermed är i lika grad sörjdi för Norges som för Sverges intresse, hvilket (öreningeus pribeiper likväl synas nödvändigt fordra. Ganska skiljaktiga meningar om buru dessa brydsamma förhållanden kunra och böra ordnas, hafva genom tryckpressen blifvit framställda och utvecklade. Komiten tror sig likväl icke böra inlåta sig i någon kritisk granskning af dessa meningar, hvilken egentligen först kumde. göra sig gällande vid underhandlingarne om de önskade, närmare unionsföreskrifterne, emedan .Storthiaget å sin sida icke förmår gå vidare, än göra hvad det kan, för ätt tillvägsbringa sådans underhandlingar: Komitden kan icke!inse det någor annat medel gifves att få :de här omrämnda, jemte flera andra vigtiga, förhållanden i Univnen rättade, hvilka under de omständigheter och den skyndsamhet, hvarmed föreningen afslöts, ty värr glömdes, eller hvarpå mean ej fäste nog uppmärksamhet, än derigenem att en ny och fuilständigare unionsakt afslutas, genom hvilken alla missförhållanden och ojermnheter : kunna undanrödjas, och det är således icke för sent att godtgöra det försvinrräde. : Skulle vi vänta att se detta hopp förverkligadt, att-den ingångna föreningen skall skänka vå:aefterkommande en sann och varaktig lycka, så böra vi icke sky !den möda! och det besvär, som: äro förbutidna med råttandet af åtminstore de väsentligste och: vådligaste; ofullständigheterns i unionsakterne.. : Våra efterkommande skola eljest — för att begagna: en afliden hedersmaxs och patriots ord — i; ett: balffulländadt politiskt verk -emottäga ett farligt arf. I öfverensstämmelse med. dessa åsigter, tror Komitcen sig.böra , tillstyrka, att: i den ifrågavarande adressen klart, och bestämdt anhåle les hos H. Msj:t Konungen, att han nådigst behagade skänka detta Högst vigtiga äreöde sin uppmärksamhet. Au H.; Maj:st välvilligt går i denta önskan tillmötes, derom bör ingen. Norrman hysa en skymt af,tvifvelsmål, då allt hvad här åsyftas är; att på. ett, lagligt och: rättmätigt sätt, till kommande slägters väl; styrka och bet fästa den lyckliga förening, hvaraf vår nuvaratide Konung bör anses som. första stiftaren. H. Maj:st har redan faktiskt visat sin nådiga beredvillighet genom de, 1 enledning af det femie lagtima Storthingets adress, ;aflåtna 1esolutioner af.den 13 April 1835 och 23 :Januari 4836, hvilkas syftning och gago med tacksamhet erkännas, ehuru utvägar af: detta. slag: på långt: när icke äro tillräckliga att afhjelpa de ifrågavarande bristerna; . Det bör icke eller betviflas, det H. Maj:sts bemödanden i detta hänseende skola finna redligt understöd hos Svenska naåtionens representanter. . Ett rättsinhigt och upplyst folk måste visserligen låna örat åt den enkla rättvisans emotsägliga fordringar; det skall icke kunna bestrida, att på den fot sakerna nu stå, är hesiyret om, samtliga utrikes angelägenhererna — äfven sådane som omedelbarligen angå Norge — nästan uteslutande i Sverges händer, och att detta är helt och hållet stridande mot: föreningsprinciperne; det kan icke tillsluta ögonen för den sanning, att hvad har åsyftas, är i lika grad Sveriges som Norges intresse att uppnå. Hvad det Kongl. Norska Stats:ådets närvärande medlemmar. angår, ,så än det serdeles glädjanda för Komiten, att hafva erhållit tillräcklig visshet, att i desse H. Maj:ts rådgifvare finna varma medlare för, , och. verksamma befördrare af detta högst vigtiga syftemål, hvars uppnående man hoppas förberedt genom den föreslagba underdåniga adresseu.. Denna angenäma visshet bar Komiten i synnerhet erhållit vid genomläsningen af regeringens underdånriga f athställningar ill H. Maj:t Konungen af den 14 Okioler 1834 och 21 Juli 1835, ett erkännande, som Kovwiten anser sig vara skyldig; ehwwu. hon icke i närvarande stund tror (det behölvas för detia betänkandes föremål, och således icke hetler af omstandigheterne är påkallad, ait närmare vidröra de framstallvingar, som innehållas 1 Statsrådets protokoll öfver arender, hvilkas hållande hemliv ga anses ar vigt. Ofveren ståmmelsen emellan H. Maj:ts Norska rådgifvares och, mnational-representationens åsigter öfver de här behandlade frågorna: måste anses vara för H. Msj:t den högsta möjliga garanti, att hos hela Norska folket blott herskar en mening och en känsle om den tvingande vigt, alt så fort som möjligt handlägga det förtjenstfalla sorlet AA vd JA AR 16